Den hälsosamme ekonomisten

Utanförskapet är rekordlågt

I maj år 2006 var det 19,3 procent av befolkningen mellan 20 och 64 som var beroende av olika former av ersättningar och bidrag för sin försörjning - en rekordhög siffra. Sedan dess har befolkningen i den åldersgruppen ökat med 500 000 individer - i huvudsak via immigration. Vi har också fått höra att sjukfrånvaron stiger och att arbetslösheten endast minskar långsamt.

Så man skulle kunna tro att utanförskapet vore ungefär oförändrat.

Men så är det inte. Väldigt mycket har förändrats i svensk ekonomi sedan 2006 och vi har numera ett förhållandevis lågt antal personer som är bidragsberoende.

I maj 2016 var det endast 13,9 procent av befolkningen 20-64 som var beroende av antingen sjukpenning, sjukersättning, arbetslöshetsersättning, arbetsmarknadsåtgärder eller försörjningsstöd. Efter tio år med reformer har utanförskapet alltså pressats ner till nivåer som vi har inte har sett på 30 år.

Till största delen handlar det här givetvis om Alliansens reformer - framför allt om de reformer som genomfördes under åren 2006-2010.

Löfvenregeringen har - trots retoriken - i allt väsentligt behållit de instrument som gjort det möjligt att minska utanförskapet. Och tack vare en begynnande högkonjunktur sjunker arbetslösheten successivt, samtidigt som antalet personer med sjukersättning fortsätter att minska.

Regeringen skulle givetvis, om den ville, kunna ta åt sig äran för den positiva utvecklingen. Men det vore föga hederligt då förklaringen ligger väldigt långt bort i tiden.

Utanförskapssidan finns för övrigt kvar här på bloggen, även om jag varit lite dålig på att uppdatera den på sistone. Men nu är den uppdaterad fram till maj 2016 och finns på den här länken.

Kommentarer