Går Jamal El Haj till Nyans?

Socialdemokraterna har fått en politisk vilde. Normalt brukar jag inte kommentera det politiska spelet, men det här är så spelteoretiskt intressant att jag inte kan låta bli.

Både Moderaterna och Socialdemokraterna har stundtals satsat på att slå sig in i invandrargrupper. Men invandrare avses då första och andra generationens invandrare.

Någon minns kanske röstskandalen i Tensta-Rinkeby år 2010, där 70 procent av de moderata medlemmarna röstade i provvalet - mot normalt 35 procent.

På senare tid har vi Botkyrkaskandalen, där det visat sig att gängkriminella vistats i ABF:s fritidsgårdar, och de politiska turerna runt detta. I Alby moskés församling försökte en lokal MP-politiker sälja röster till S år 2018. Men blev upptäckt.

Kupper och ränksmideri har alltid förekommit i politiska partier. Men i grunden har de svenska politiska partierna baserats på ideologier. Lägre eller högre skatt? Mer eller mindre av statlig styrning? Förbud eller liberaliseringar?

När partierna börjar köpa in kändisar - lite som fotbollsklubbar köper in stjärnspelare - är detta ett varningstecken. Partiväsendet blir alltmer urvattnat, vilket öppnar för andra intressen att ta över. Det finns gott om exempel på när etablissemanget förlorar folkets förtroende och väljer något nytt. Piratpartiets framgångar på Island, Alternativ für Deutschland i Tyskland, Podemos i Spanien, Sverigedemokraterna i Sverige. 

Socialdemokraterna inser förstås att styrkan i palestinavänliga grupper snabbt kan vändas till en svaghet den dag dessa väljare hittar ett bättre alternativ. Investeringen i kritik mot Israel kan lägga grunden till helt nya politiska rörelser - exempelvis det nystartade partiet Nyans. Precis som SD en gång uppfattades som extremt har partiet Nyans i dag en stämpel. Men vad händer om högt profilerade socialdemokrater byter sida? Dessa har via rörelsen fått undervisning i hur man bedriver det politiska spelet och kan snabbt sätta upp alternativa lösningar - som kanske har en policymix som passar vissa invandrargrupper bättre än socialdemokraternas kompromisspolitik. Vem vet - det finns kanske en hel del etniskt svenska socialdemokrater som också kan tänka sig att byta parti?

Magdalena Andersson förstår säkert problemet. Om Nyans får 12 procent i en valkrets (Malmö exempelvis) har man en fot inne i Riksdagen. Om Miljöpartiet kunde få S att införa en närmast extremistisk miljöpolitik - med mål om att blanda 70 procent sockerrör i dieseln - vad kan då inte ett parti som Nyans åstadkomma? 

Problemet är bara att S på lång sikt är beroende av att bygga en bro till Sverigedemokraterna. Och hur ska det gå till om man måste regera med stöd av Nyans? Partiet kommer att gå i spagat. Men man har samtidigt inte råd att gå full SD och förlora alla väljare som skulle kunna tänka sig att rösta på Nyans.

Socialdemokraterna befinner sig i en besvärlig situation. Hur besvärlig den blir beror på om Jamal el-Haj väljer att utnyttja sin vågmästarposition i partiet fullt ut. Det återstår att se.