Energiomställningen är ett säkerhetspolitiskt hot

Det är inte möjligt att på samma gång maximera takten i energiomställningen och att framgångsrikt bekämpa Ryssland. Därför bör delar av omställningen sättas på paus. Stöd till teknisk utveckling av fossilfri teknik bör fortsätta, men målet om att fasa ut konsumtionen av fossila bränslen genom att pressa upp priserna och strypa tillgången i Europa måste skrinläggas.

Skälet är att Rysslands akilleshäl - och samtidigt landets styrka - är dess likvida ekonomiska reserver. Utan dessa reserver upphör möjligheten att stabilisera ekonomin. Och det finns två variabler som avgör hur snabbt Rysslands reserver tar slut:

1) Oljepriset.

2) Rysslands förmåga att mot betalning leverera olja och gas.

Tar vi den första faktorn beror priset och därmed intäkterna på utbud och efterfrågan. Energiomställning som begränsar efterfrågan på olja är bra eftersom den sänker priset. Enerigomställning som minskar utbudet av olja är däremot dålig, sett ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, eftersom den höjer priset på olja.

Ändå har vi gott om exempel på politik som gör det svårt för oljeproducenter att utvinna olja i exempelvis Nordsjön. Ett exempel är North Sea Transition Deal, ett annat att USA stoppade pipelineprojektet Keystone XL Alpha, att fracking förbjudits i Frankrike och andra europeiska länder, samt att Bidenadministrationen av miljöskäl vill begränsa LNG-exporten till Europa.

Ett sätt att hantera målkonflikten mellan säkerhetspolitiken och miljöpolitiken vore att skilja mellan åtgärder som påverkar efterfrågan på fossila bränslen och åtgärder som påverkar utbudet.

Så länge Ryssland ockuperar delar av Ukraina bör åtgärder för att utvinna mer fossila bränslen prioriteras. Det handlar om projektering i Nordsjön, import av naturgas, fracking och andra källor som konkurrerar med den ryska produktionen. Ett stort europeiskt och amerikanskt utbud av fossila bränslen gör det svårt för Ryssland att sälja sin olja och gas. Kombineras detta med ukrainsk drönarbekämpning av ryska ställverk och raffinaderier kan kriget kortas betydligt. Tittar vi på figuren ovan ser vi att en minskning av Rysslands produktion med så lite som 20 procent kan tidigarelägga tidpunkten då landets likvida reserver tar slut med hela två år.

Det handlar inte om att helt upphöra med omställningsåtgärder, utan mer om att ändra fokus så att åtgärderna påverkar efterfrågan snarare än utbudet. Då kan vi uppnå båda målen på samma gång - försvara Europa och påskynda energiomställningen.