Är alla politiker mytomaner?

En gång är ingen gång. Två gånger är en gång för mycket. Nu har socialdemokraterna två gånger lyckats välja en ledare som har uppenbara problem med att tala sanning. Man brukar lite på skämt säga att politiker ljuger, men det har ärligt talat mer betraktats som en egenskap de har i sin roll som politiker - utan konsekvenser för deras privatliv.

Men tänk om det är så att politiker i allmänhet ljuger betydligt mer än normala människor? Att man nästan behöver vara bra på att ljuga för att bli en bra politiker? Vad säger i så fall det om vårt politiska system - att vi sållar fram personer som i mycket större utsträckning än andra är mytomaner?

Kanske är det logiskt, på ett sätt. Mytomaner är ofta väldigt trevliga och går hem i miljöer där man bara lär känna varandra ytligt. Det krävs ofta att man umgås länge med en mytoman för att upptäcka att hen faktiskt är en mytoman. Små detaljer som inte stämmer, ofta helt meningslösa faktauppgifter som bara är påhittade.

Det fungerar ett tag. Men till slut tröttnar man förstås på någon som det inte går att lita på. Att tala sanning är en fundamental princip i allt socialt umgänge.

Men i politiken upptäcks inte mytomanerna lika enkelt. Det är mycket "hej, hej" och "trevligt att träffas". Och om någon faktauppgift inte stämmer utgår man från att det är en tillfällighet. Dessutom uppstår lätt en miljö där man inte tar så hårt på sanningen.

Donald Trump, Hillary Clinton, ja alla dom här politikerproffsen. Är dom alla mytomaner eller i värsta fall psykopater? Krävs det att man bortser från normala umgängesregler om man vill lyckas i politiken? Macchiarini är i den ena änden av skalan och oförargeliga Juholt och Sahlin i den andra.

Men oförmågan att förstå och anpassa sig till sociala normer delar dom alla. En oförmåga att förstå och sätta sig in i hur andra människor känner. Ofta kombinerad med en desto större förmåga att förutse hur omgivningen kommer att agera och reagera.

Nja, jag har träffat en hel del personer i politiken som definitivt inte har de här egenskaperna. Så det är inget nödvändigt villkor för att bli en framgångsrik politiker. Men kanske passar politiken bättre som arena för mytomanerna än de flesta andra miljöer? Och konsekvensen blir att mytomaner och psykopater är kraftigt överrepresenterade bland våra politiska ledare.

Kommentarer till detta inlägg