Den hälsosamme ekonomisten, Tuesday 28 January, 2020

Som nationalekonom funderar man givetvis över vilka effekter som en pandemi får för världsekonomin. Jag skulle tro att den dominerande effekten är att utbudet av varor och tjänster minskar. Viljan att konsumera kan förstås också minska, vilket påverkar efterfrågan. Men med all sannolikhet är utbudseffekten större, då företag tvingas stänga sin produktion och upphöra med att leverera varor och tjänster. Om möjligheten att transportera varor och människor begränsas får detta en påtaglig effekt på förutsättningarna för produktion.

Världsbanken har i en analys konstaterat att de största effekterna beror på att människor slutar resa och isolerar sig. Men det kan ju också vara helt nödvändigt för att stoppa epidemin. Man räknar med att SARS kostade 33 miljarder dollar. I huvudsak handlar det om kostnaden för de åtgärder som gjorde det möjligt att stoppa pandemin - för någon pandemi blev det ju aldrig, antalet fall stannade under 10 000 och antalet döda färre än 1 000.

Den nivån är redan passerad med råge. Experter menar att antalet fall av 2019-ncov sannolikt redan överstiger 100 000. Antalet döda är ännu så länge endast något hundratal, även om det även här lär finnas ett stort mörkertal.

Ett virusutbrott med hög dödlighet som drabbar exempelvis en femtedel av jordens befolkning har givetvis effekter på en helt annan nivå än SARS. Givet att den dominerande effekten ligger på utbudssidan är det troligt att priserna generellt sett kommer att stiga. Framför allt gäller det priserna på varor som människor konsumerar trots pandemin - som livsmedel, drivmedel, energi, med mera.

Priset på konsumtion som kan skjutas upp kan mycket väl falla. I den kategorin finns flygresor, vitvaror, restaurangbesök, med mera.

Det förefaller orimligt att centralbankerna skulle svara på prisökningarna med att höja räntan - vilket normalt är receptet för att bromsa inflation. I detta fall handlar det nämligen om att utbudet minskar, vilket kräver helt andra åtgärder. Riksbanken kommer sannolikt att tvingas acceptera betydande prisökningar under en tid - för att sedan försöka bringa inflationen under kontroll först när pandemin är över.

Den sannolika effekten av en pandemi är sannolikt alltså mycket hög inflation och brist på nödvändighetsvaror, samtidigt som efterfrågan nästan helt bortfaller för vissa andra varor och tjänster. Vill man hitta paralleller till något historiskt skede är andra världskriget nog den bästa jämförelsen. Svält är osannolikt, men räkna med att inte kunna konsumera kaffe eller exotiska frukter på ett tag.

Skadorna för ekonomin skulle givetvis bli stora, men det värsta är det mänskliga lidande som farsoten skulle medföra. Därför är det oerhört viktigt att svenska myndigheter har en plan för hur man ska kunna förhindra spridning. Sverige har dock en stor fördel jämfört med Kina och det är att landet är glesbefolkat och att befolkningen är välutbildad och kan nås med information. Även en ganska smittsam farsot skulle därmed i teorin kunna stoppas - dock krävs drastiska åtgärder.

Och om inkubationstiden är lång måste myndigheterna ligga långt före i planeringen. Det räcker inte med att börja vidta åtgärder när epidemin redan drabbat tiotusentals. De kommande dagarna blir därför helt avgörande för om den stora maskinen behöver sättas igång. Men om det behövs bör man inte tveka.

• 2008
• 2009
• 2010
• 2011
• 2012
• 2013
• 2014
• 2015
• 2016
• 2017
• 2018
• 2019
• 2020

Bläddra bland äldre blogginlägg.