Den hälsosamme ekonomisten, Saturday 14 December, 2019

Är inte förvånad över Boris Johnssons seger, även om den inte var helt självklar. Utfallet visar i alla fall att fömågan att kommunicera är en viktig del av politiken. Troligen kommer Johnsson nu att inleda en charmoffensiv riktad till väljarna i norra England - med satsningar på välfärden och då framför allt på NHS. Tories lär gå åt vänster.

Dock blir det en kontrollerad vänstergir - som mer syftar till att neutralisera motståndaren än att förändra partiets värderingar. Det gäller att skilja mellan strategiska åsiktsförskjutningar och mer grundläggande värderingsförändringar. Partier bör akta sig för att alltför radikalt stöpa om sitt budskap.

Det vet Moderaterna, som kämpar med konsekvenserna av att tidigare ha försökt exploatera klyftan mellan gråsossar och miljöpartister genom att inta en hyfsat liberal position i flyktingfrågan. Strategiska beslut kan ibland få reella konsekvenser - långt in i framtiden. I stället för att tänja ut Socialdemokraterna - som var tanken - fick strategin som följd att det egna partiet sträcktes till bristningsgränsen. Nu betalar man dyrt för sitt misstag. Det blir inte bättre av att man fortsätter trampa runt med klaveret runt foten - faktum är att det låter otroligt illa.

Med detta inte sagt att S klarade sig helskinnade ur samarbetet med Miljöpartiet. Nu kämpar två partier - S och SD - om samma väljarsegment. Det ena har fördelen att ligga i linje med sina väljares åsikter, det andra av att ha rötter ända tillbaka till 1800-talet.

Jag tror inget av partierna kan vinna dragkampen, så de kommer förr eller senare att antingen behöva sluta fred eller förändra sin väljarprofil. Själv tror jag att det på sikt träffas en fredsöverenskommelse och att något slags samarbete uppstår - kanske på samma sätt som mellan CSU och CDU i Tyskland. Det ena partiet konservativt, det andra mer liberalt. Men båda i allt väsentligt arbetarpartier.

Labour i Storbritannien gjorde inför det här valet samma typ av misstag som Moderaterna i Sverige - man gav sig ut i okänd terräng genom att föreslå löntagarfonder och gulla med extremister. Tories, däremot, har i allt väsentligt stått kvar där deras väljare står. Det var ju därför det blev en folkomröstning - partiet vågade inte utmana sina egna väljare.

Har sett många döma ut Tories för brist på mod och för opportunism. "Partiet saknade ledarskap". Men är det tecken på starkt ledarskap att ta sitt parti ut på vandring i ödemarken? Om Tories gjort som många krävde skulle Brexitpartiet antagligen ha varit största parti i dag. Nu är det i stället Tories som har egen majoritet i parlamentet. Så den konservativa strategin tycks inte ha varit fullt så katastrofal som EU-vännerna i Sverige trodde den skulle vara.

Lärdomen för partierna blir: Gräv där ni står. Ett parti som flyttar sig alltför snabbt riskerar att göra fotfolket besviket och dra till sig opportunister. Poängen med att ha ett parti är att förena väljare, inte att sälja en produkt på en marknad. Så hur lockande det än kan tyckas att byta till ett annat partis åsikter - gör det inte! Försök i stället att formulera om produkten så att den attraherar nya grupper. I stället för att byta åsikt från A till B, hitta en problemformulering C som står över åsikterna A och B och som gör konflikten meningslös.

Jo, jag syftar på den gamla fina konsten triangulering. Att neutralisera konflikter som missgynnar det egna partiet och att blåsa upp konflikter som gynnar en själv. Men strategerna i våra partier, utom möjligen ett eller två, tycks ha glömt bort själva grunden för partiernas existens och satsar allt på att ta bollen från motståndaren. Grundsyftet med ett parti är dock att förena väljare, hitta lösningar på viktiga samhällsproblem och att slutligen genomföra dessa lösningar. Tänker man så går det oftast mycket bättre.

• 2008
• 2009
• 2010
• 2011
• 2012
• 2013
• 2014
• 2015
• 2016
• 2017
• 2018
• 2019

Bläddra bland äldre blogginlägg.