Utanförskapet

Utanförskapet, mätt som beroendet av ersättningar och bidrag, är mitt försök att beskriva ett allvarligt samhällsproblem i diagramform. Enligt min mening är det här måttet det bästa för att beskriva hur många som saknar anknytning till arbetsmarknaden. Somliga hävdar att måttet överskattar utanförskapet, somliga menar att det i själva verket är betydligt fler som saknar anknytning till arbetsmarknaden.

Jag tar gärna en debatt om utanförskapsmåttet och varför detta enligt min mening är det bästa måttet. Ett viktigt skäl är att beroendet av ersättningar och bidrag är ett mått som det är svårt att fuska med. Ett annat är att det är ganska oberoende av åldersgränser, definitioner och dubbla kategoriseringar.

Naturligtvis kan utanförskapet, enligt detta sätt att se det, inte helt försvinna. Och det bör heller inte försvinna helt. Ett stort antal människor är i behov av ersättningar och bidrag, exempelvis på grund av sjukdom eller arbetslöshet. Men jag tror inte att det behöver vara en miljon. En tredjedel av denna nivå, eller 350 000, är förmodligen en rimligare nivå på sikt.