Kanske inte så flummigt - trots allt
Måste erkänna att min första reaktion när jag läste regeringens utspel om "... ny styrning bortom New public management" var: Vad är det här för flum? Men ju mer jag funderar över saken, desto mer övertygad blir jag om att detta inte är så flummigt som jag ursprungligen trodde. Det kan till och med vara riktigt begåvat.
Men vad är det egentligen som civilminister Ardalan Shekarabi är ute efter? Ja, en ledtråd får man när man läser Marika Lindgren Åsbrinks recension av Michel Sandels bok "What money can buy: The moral limits of markets". Sandel pekar på att ekonomiska incitament kan komma i vägen för professionella normer.
Själv har jag varit inne på samma linje i blogginlägget "Visst gör det ont när planekonomin brister". Socialdemokraterna gjorde skolan till en planekonomi - låt vara med kommunala huvudmän. Borgerliga politiker försöker göra skolan till någon form av marknadssocialism - en planekonomi där man styr genom att sätta priserna på en mycket detaljerad nivå. Stockholms läns landsting är väl urtypen för detta slags marknadssocialism - ett system där allting styrs från landstingshuset, men där utförarna trots det ofta är privata företag.
I bästa fall är Shekarabi på väg att ta tag i en fråga som politikerna så här långt försökt undvika - hur styr man lämpligast offentligt finansierad verksamhet. Har tidigare pekat på behovet av omreglerare - en professionell kader som kan utforma ekonomiska incitament för offentligt finansierad verksamhet på bästa sätt. Och jag måste säga att jag - trots min bakgrund - uppskattar att regeringen tycks prioritera en fråga som många regeringar före den har ignorerat. Vi får hoppas att det bli något bra av det här projektet.
Kommentarer