Den hälsosamme ekonomisten

Knark och penningpolitik

Jens Weidmann varnar för att göra länder till "stödknarkare" genom köp av statspapper. Farhågorna är befogade, men det är skillnad på knark och knark. Att göra penningpolitiken asymmetrisk genom köp av vissa länders statspapper är något annat än att bara sänka räntan rent generellt. En sådan penningpolitik skapar nämligen spänningar mellan olika stater som inte kan hanteras inom ramen för centralbankens beslutsstruktur.

Att sätta en enda ränta är i sig något som ger upphov till spänningar i en valutaunion med självständiga länder. Men att sätta 17 olika räntor för 17 länder leder till en komplicerad process där utfallet kan bli allt från kaos till katastrof.

Jag tror att beslutet att frångå den symmetriska penningpolitiken kommer att visa sig vara ett ödesdigert beslut. Och jag tror att man till varje pris måste försöka hitta tillbaka.

Att offra ECB:s inflationsmål är som jag konstaterat tidigare ett lågt pris för att vrida klockan tillbaka. Om ECB inte lyckas med detta är euron historia. EU kommer inte att kunna hantera en situation där både finanspolitiken och penningpolitiken är nationell, men där den senare bestämts kollektivt av ECB i en process där varje viktigare land har vetorätt när det gäller förändringen av varje enskilt lands maxränta.

Man har då inte bara gjort halva EU till ränteknarkare, utan också lämnat beslutet om hur stor dos de enskilda länderna ska få till deras knarkarkompisar. överdos eller abstinens? Ja, det lär bero på vilka länder som för tillfället är i majoritet.

DN SvD1 SvD2 Av1 Av2

Kommentarer