Den hälsosamme ekonomisten

Här kommer den svenska välfärden att krackelera

Har bestämt mig för att göra regeringen en tjänst. Jag tänker peka ut ett systemfel som kommer att leda till allvarliga sociala problem om några år. 

Som ni vet tillhör jag inte dem som talar om "systemkollaps". Nej, det blir ingen systemkollaps på grund av det stora flyktingmottagandet de senaste åren. Men vi kommer att få se en del problem som beror på att våra välfärdssystem inte är anpassade till en stor flyktinginvandring.

För att förstå vari problemen består måste man känna till några saker om det svenska bidragssystemet. Det finns en rad egenheter, bland annat att vi lägger extremt mycket pengar på bostadsstöd. Enligt Försäkringskassans och Stockholms Stads riktlinjer kan Socialtjänstförvaltningen i vissa fall acceptera att betala en hyra som uppgår till mer än 16 000 kronor för en trebarnsfamilj. Det är ovanligt att så höga belopp betalas ut, i regel ligger hyran runt 10 000 kronor.

Många andra länder har boendekostnaden inbakad i det ekonomiska biståndet. Det innebär lägre totalnivåer och därmed lägre trösklar för någon som vill gå från bidragsförsörjning till arbete.

Eftersom försörjningsstödet är familjebaserat slår marginaleffekterna mot alla medlemmar i ett familjehushåll. Till skillnad från andra bidrag räcker det med att någon i familjen har fått några tusenlappar ett år för att alla familjemedlemmar ska ha hundraprocentiga marginaleffekter. Eftersom försörjningsstödet beräknas på årsinkomsten hjälper det inte om hushållet varit bidragsfritt under merparten av året, bidragsfällan slår ändå till.

Försörjningsstödet är beloppsmässigt negligerbart och betydligt mindre till volym än andra trygghetssystem. Antalet hushåll som berörs är dock förhållandevis stort då det genomsnittliga beloppet som betalas ut är litet.

Räknat på antal individer är det några hundra tusen som berörs, kanske åtta procent av dem som skulle kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Regeringen har därför inte sett bidraget som något stort problem - trots att dessa åtta procent faktiskt riskerar hundraprocentiga marginaleffekter om de får inkomst från annat håll.

Drygt tjugo procent av befolkningen är dock född utomlands. Av dessa är två tredjedelar från länder med ett lågt eller medelhögt HDI (Human Development Index). Ser vi enbart till den gruppen är proportionen som lever i en familj där någon får försörjningsstöd helt annorlunda, uppskattningsvis en fjärdedel.

Om framtiden ser ut som historien kommer även fortsättningsvis en fjärdedel av flyktingarna att leva i familjer där någon är beroende av försörjningsstöd. Det innebär att det inte kommer att löna sig att arbeta för denna grupp.

Den förra regeringen införde 2013 en jobbstimulans i försörjningsstödet som innebär att 25 procent av nettoinkomsten undantas vid beräkningen av skälig levnadsstandard. Tyvärr tror jag denna åtgärd i stort kommer att vara verkningslös, precis som alla andra åtgärder med krångliga kvalifikationsregler. Dessutom vållar regeln vissa andra problem, något som jag berörde i ett annat inlägg.

Det jag vill tipsa regeringen om är att vi inte kan ha kvar det nuvarande regelverket om vi vill att flyktingarna som kom hit 2014 ska ta sig in på arbetsmarknaden. Vi har helt enkelt inte råd att skapa hundraprocentiga marginaleffekter för en fjärdedel av alla nya medborgare.

Som alla läsare av bloggen känner till förespråkar jag ett helt annat trygghetssystem som inte skapar hundraprocentiga marginaleffekter. Men även om regeringen inte skulle gå på den linjen krävs radikala förändringar av trygghetssystemen. Mitt förslag på kort sikt är att man genomför en höjning av barnbidraget till en nivå som motsvarar riksnormen i försörjningsstödet. Det skulle minska antalet bidragstagare avsevärt.

När barnbidraget infördes 1948 låg det realt sett på en nivå som motsvarar den dubbla jämfört med i dag. Det som har hänt sedan dess är att den svenska modellen förskjutits mot mer av inkomsttrygghet, vilket innebär att pengarna mest cirkulerar i medelklassen och inte gör någon nytta.

Utmaningarna som flyktingkrisen ställer oss inför i dag liknar på många sätt de sociala utmaningar som landet stod inför på 40-talet - med betydande utbildnings- och kunskapsklyftor. Därför tror jag det kan vara en poäng att se tillbaka på hur man prioriterade de sociala utgifterna under denna period.

Jag tror också att vi behöver se över principerna om vilka bostadskostnader som ska ersättas och allra helst baka in bostadskostnaden i biståndet. Det är inte rimligt att ersätta bostadskostnader på 16 000 kronor - man får helt enkelt kräva att familjerna byter bostad och flyttar till en annan kommun.

Den generella välfärdspolitiken har varit framgångsrik och det vore synd att överge de aspekter av den svenska modellen som visat sig fungera. Länder med en selektiv välfärdspolitik har generellt sett större sociala klyftor och problem än de skandinaviska länderna. En grundtrygghetsinriktning behöver inte kosta mer än dagens medelklassförsäkringar, men det kräver att Socialdemokraterna går tillbaka till sina rötter och låter principer - inte medianväljaren - styra.

Kommentarer