Den hälsosamme ekonomisten

En rätt rejäl satsning på flyktingmottagandet

Det är verkligen en rejäl höjning av ersättningen för nyanlända och jag tar tillbaka allt jag sagt om fluffig politik. I Dagens Samhälle har S och Sd diskuterat effekterna av minskad invandring och en av huvudfrågorna är om det går att spara 37 miljarder per år i kommunerna på att minska flyktingmottagandet. Sedan verkar det ha uppstått viss förvirring kring Sverigedemokraternas skatteförslag, men det är en annan sak.

Låt oss till att börja med konstatera att ersättningen på 125 000 kronor per person och år motsvarar ungefär fem miljarder per år. Det är rätt långt från Sverigedemokraternas antagande om att det går att spara 37 miljarder årligen genom att strypa invandringen. Så antingen har Sverigedemokraterna fel eller också är kommunerna alltjämt gravt underkompenserade.

Jag tror det kan röra sig om en kombination. Förvisso kostar det en hel del att ta emot flyktingar, men jag ställer mig tvivlande till att det går att spara 37 miljarder på fyra års sikt. Siffran tar sin utgångspunkt i en minskning av mottagningen med 200 000 personer (Sd vill minska asylmottagandet med 90 procent) som skulle spara 37 miljarder, eller 185 000 kronor per person.

Man kan för det första inte sätta likhetstecken mellan kommunens kostnader och samhällets kostnader. Även om personer som kommer till Sverige har en lägre förväntad arbetsinkomst än personer som är födda i Sverige är inkomsten inte noll. Räkna med att värdet av en genomsnittlig invandrares arbetsinsatser är 300 000 kronor (60 procent av en svenskfödd). Bara detta ger på sikt ett tillskott som överstiger de kommunala kostnaderna.

Problemet med att bara räkna på kostnadssidan blir uppenbart om man tänker sig det hypotetiska exemplet att Sverige skulle ha 18 miljoner invånare. Naturligtvis skulle kommunernas kostnader då fördubblas, men det skulle också skattekraften. Om statsbudgetens inkomster är 1 000 miljarder och befolkningen ökar med 200 000 personer har vi fått två procent fler invånare. Detta måste man även ta hänsyn till på inkomstsidan. Och två procent av 1 000 miljarder är 20 miljarder.

Samma sak gäller för Bruttonationalprodukten (BNP). Om BNP är 4 000 miljarder och befolkningen minskar med två procent kommer BNP att minska med ungefär 80 miljarder. Så visst, man kan bryta ut kommunernas kostnader ur kalkylen - men tar man inte hänsyn till att även samhällsekonomin och staten ekonomi påverkas blir kalkylen missvisande.

Någon omräkning av statens inkomster och utgifter kan jag inte se att Sverigedemokraterna har gjort. Man har i stort sett bara dragit ner på kostnaderna för migration och integration på utgiftområde 8 och 13. Detta rör sig dock bara om transfereringar mellan olika personer i Sverige. Det är kommunerna som står för de reella insatserna i form av mottagning, utbildning och annat stöd.

Nettoeffekten av flyktingmottagandet är osäker. Som jag påpekat tidigare är det förenat med kostnader även att uppfostra inhemska barn till vuxen ålder och en fullständig kalkyl måste utgå från de totala kostnaderna. Ingen tvekan om att de omedelbara utgifterna för staten är betydande, men detta är inte hela sanningen.

På några års sikt får de enskilda kommunerna kompensation via det kommunala utjämningssystemet, men frågan är om de får full kompensation? Jag skulle tro att det - sett ur en enskild kommuns perspektiv - kvarstår en nettokostnad som även överstiger det nya statliga bidraget för asylmottagande. Detta innebär dock inte att samhället som helhet förlorar på att Sverige tar emot flyktingar - på den frågan vill jag ännu så länge passa, då osäkerheten i de antaganden som måste göras blir väldigt stor.

Kommentarer