Basinkomstförsöken är ofta villkorade
Italiens försök med basinkomst har egentligen inget med själva begreppet att göra. Det är ett traditionellt arbetsmarknadspolitiskt program. Samma sak gäller i princip Finlands försök. Det är riktat till tidigare arbetslösa och således villkorat med att man varit arbetslös. Man kan gå igenom modellerna världen över och de flesta faller på att de varken är generella eller ovillkorade.
Somliga menar att riktig basinkomst inte ens bör villkoras med att man har låg inkomst. Negativ inkomstskatt skulle således inte kunna kallas basinkomst.
Problemet med sådana modeller är att de blir extremt dyra. Den enda basinkomst som mig veterligen uppfyller kravet blir då barnbidraget.
Egentligen tror jag vi har ganska bra koll på vilka effekter införandet av en riktig basinkomst eller negativ inkomstskatt skulle få på arbetsutbudet. Som jag noterat tidigare uppgår inkomsteffekten sannolikt till ungefär tio procent av den arbetsfria inkomsten.
Inkomsteffekten brukar anföras som ett argument mot basinkomst. Men frågan är om det argumentet över huvud taget är relevant? Omfördelar man pengar från medelinkomsttagare till låginkomsttagare får man två inkomsteffekter. Dels blir medelinkomsttagaren som finansierar basinkomsten fattigare, vilket leder till ökat arbetsutbud i denna grupp, dels blir låginkomsttagaren rikare, vilket leder till minskat arbetsutbud. Det finns dessutom tecken på att personer med hög inkomst minskar sitt arbetsutbud något mer än låginkomsttagare.
Avgörande måste därför vara om substitutionseffekterna är så stora att det totala arbetsutbudet minskar - inkomsteffekterna tar nämligen i princip ut varandra och blir irrelevanta.
Ibland görs analysen i allmän jämvikt, och då ska alla effekter i princip finnas med. Problemet är att nationalekonomer ofta har väldigt dimmiga begrepp om hur personer med riktigt låg inkomst reagerar på inkomstförändringar. Skattningar av inkomst- och substitutionseffekter görs nästan alltid på personer som har arbete och på marginalen. För låginkomsttagare är förändringarna i regel diskreta - antingen arbetar man eller också inte.
Ett exempel på en situation då man kan få en helt felaktig bild av inkomsteffektens betydelse är om man skulle beskatta alla barnlösa individer i samhället för att fördela pengar i form av ett barnbidrag till alla personer som har barn. En sådan förändring skulle medföra två motverkande inkomsteffekter som sannolikt tar ut varandra. Effekten på arbetsutbudet skulle kunna bli noll - om nu de barnlösa och personerna med barn har lika stora inkomsteffekter.
Ett sådant barnbidrag skulle med andra ord inte ha några negativa effekter alls, men det skulle sannolikt förhindra att barnfamiljer blir beroende av ekonomisk bistånd och därmed får hundraprocentiga marginaleffekter. Samtidigt tror jag det finns en uppfattning på Finansdepartementet om att ökade barnbidrag generellt sett leder till minskat arbetsutbud. Men denna effekt är som vi ser helt avhängig av hur barnbidraget finansieras.
Det här är bara ett exempel på att radikala omstöpningar av socialförsäkringssystemen kräver att man tänker bredare. En partiell analys räcker inte och det kan finnas brister även i de antaganden som görs vid generella analyser - alltså allmän jämvikt. Omfördelning som sker genom att man beskattar inkomst har negativa effekter på arbetsutbudet, men väljer man en alternativ form för finansiering är det inte säkert att utbudet alls påverkas.
Innan basinkomst och höjda barnbidrag avfärdas som policyinstrument tror jag det är bra att vidga perspektiven en aning. Är effekten baserad enbart på partiella analyser och bygger den på att man tagit hänsyn till hur personer med riktigt låg inkomst reagerar? Innan man besvarat dessa två frågor tror jag det finns anledning att vara försiktig med uttalanden om basinkomstens eventuellt negativa effekter på samhällsekonomin.
Kommentarer