Använd arbetsinkomsten i stället för sysselsättningsgraden
Ofta vill man som statistiker veta hur sysselsättningen utvecklas över tid. Problemet är att begreppet "sysselsatt" definieras i något som kallas arbetskraftsundersökningen (AKU). AKU genomförs av Statistiska centralbyrån (SCB) och bygger på enkäter. Alla problem som kännetecknar enkäter drabbar därför AKU.
Intressant nog finns det betydligt bättre data än AKU. Varje år deklarerar alla svenskar och våra deklarationsblanketter finns i offentliga register. Därmed finns även uppgifter om hur stora arbetsinkomster vi var och en har tjänat ihop under året. Kunde man använda arbetsinkomsten i stället för sysselsättningen - som den mäts i AKU - vore mycket vunnet. Bland annat kan man i så fall samköra sysselsättningen med många andra uppgifter som finns på individnivå.
Joakim Ruist, migrationsforskaren, har tagit fram en metod för att uppskatta sysselsättningen från arbetsinkomsten. Det ger inte exakt samma resultat, men det ger en hyfsat bra bild över hur sysselsättningen utvecklas över tid. Han tar helt enkelt medianinkomsten för män som är mellan 25 och 50 år och definierar sysselsättning som att en person har minst 40 procent av denna medianinkomst som arbetsinkomst.
Tyvärr kommer deklarationerna med viss eftersläpning, så metoden kan antagligen inte helt ersätta dagens Arbetskraftsundersökningar - som ofta används som policyunderlag även i närtid. Möjligheten att använda arbetsinkomsten som approximation till sysselsättningen som den mäts i AKU är ändå välkommet. Och om staten en dag får tillgång till månadsuppgifter från arbetsgivare skulle de faktiskt kunna ersätta dagens sysselsättningsmått. Problemet är väl bara att nationalekonomer använt detta mått sedan hedenhös och att ett byte skulle förstöra alla tidsserier och möjligheter till internationella jämförelser. Om man nu inte kan kalibrera måtten så att de i allt väsentligt ger samma resultat.
Sedan tror jag också att man skulle tjäna på att börja mäta inkomst i stället för arbetstid. Arbetstid var kanske ett meningsfullt begrepp i industrialismens tidevarv - när arbetarna stämplade in på morgonen och ut på kvällen. Nu är det mest en administrativ kvarleva som är nödvändig för att man ska kunna bedriva löneförhandlingar. Arbetstiden borde avskaffas, vilket jag skriver mer om här.
Kommentarer