Avskaffa arbetstiden

Den hälsosamme ekonomisten, söndag 29 januari, 2017

John Maynard Keynes sade en gång att människor som tror sig endast använda sunt förnuft ofta är slavar under någon gammal mossig ekonoms teorier. Så är det. Hela den ekonomiska begreppsapparaten tvingar oss att tänka inom lådan när vi skulle kunna tänka utanför lådan - outside the box.

Ett exempel på att vi tänker inom lådan är att vi fortfarande använder begreppet "arbetstid". Arbetstid är något som för de flesta människor inte existerat sedan stämpelklockan avskaffades. Några har kvar sin stämpelklocka, jag vet, men för merparten tillhör den en svunnen tid.

Ändå är all statistik och alla ekonomiska modeller uppbyggda på begreppet arbetstid. Det är som om man skulle bedöma tiderna på Stockholm Marathon baserat på skostorlek. Först mäter man hur lång tid det tar att springa 42 195 meter, sedan dividerar man skostorleken med tiden för att därigenom få fram skotiden för ett marathonlopp.

Förberedelserna inför Stockholm Marathon fokuserar sedan på de olika skotiderna och all träning inför loppet går ut på att få en så bra skotid som möjligt. Mycket handlar om hur löparna ska kunna få så små fötter som möjligt - för man har upptäckt att det är enklare att minska fotstorleken för att uppnå ett bättre resultat.

Det ses som ett stort folkhälsoproblem att skotiderna i befolkningen generellt minskar. Folkhälsoministern tillsätter därför en utredning som förespråkar åtgärder för att förminska medborgarnas fötter.

Tänk om det vore så galet i idrotten. Fast precis så är det i den ekonomiska politiken. Politikerna talar om att vi måste få upp sysselsättningen och antalet arbetade timmar. Man definierar arbetslöshet som att någon tvingas arbeta mindre än 40 timmar i veckan. Fack och arbetsgivare förhandlar om lönen per timme - inte om lönen för en viss arbetsinsats. 

Arbetstid är i dag inget annat än ett teoretiskt begrepp som ska göra det möjligt att jämföra olika arbetstagare för att se om deras arbetsuppgifter har fördelats på ett rättvist sätt. Men inte heller i det syftet fungerar arbetstiden. Alla som varit ute i arbetslivet vet att det finns vissa personer som arbetsgivaren inte klarar sig utan och andra som arbetsgivaren helst skulle vilja bli av med eftersom de tillför mindre än de har i lön. Men ofta har de lågproduktiva och de högproduktiva ungefär samma lön.

Att det kan vara praktiskt att ha ett mått på ungefär hur mycket en person ska vara på sin arbetsplats är en sak - men att hela nationers framgångar eller misslyckanden ska bedömas utifrån ett godtyckligt begrepp som arbetstid förefaller absurt. Begreppet arbetstid är lika dumt som begreppet skotid.

Men säga att vi avskaffar arbetstiden, hur mäter vi då välfärden i ett land? Personligen tror jag ett avskaffande skulle underlätta en hel del. Värdet av den arbetsinsats som en person utför mäts redan i dag som bruttolönen. Min arbetsinsats är lika med vad någon har betalat mig för att arbeta. Har man flera arbetsgivare räknar man bara ihop arbetsinsatserna - det är enkelt, bara att ta inkomsten på våra deklarationsblanketter som vi lämnar in varje år.

Men trygghetssystemen då, undrar ni? Sjukpenning, arbetslöshetsersättning, socialbidrag, med mera? Jo, dessa system är i dag uppbyggda på arbetstid. Men de skulle precis lika gärna kunna baseras på arbetsinkomst. Ingen behöver då bry sig om du har tjänat 400 000 på ett år eller på ett halvår - du får ändå lika mycket i ersättning per dag, åttio procent av årsinkomsten omräknat till kalenderdagar.

Precis som i dag skulle man kunna ha tak för ersättningen i trygghetssystemen. Eller ännu hellre, något som jag förespråkar, samma ersättning för alla. Inkomsttryggheten ersätts då av personligt sparande och eventuellt privata och kollektivavtalade försäkringar.

Att skippa arbetstiden är inte bara en lek med ord, det innebär också att man effektiviserar samhället. Detta är lättare att förstå om vi för ett ögonblick återgår till Marathonexemplet. Hälften av alla förberedelser inför ett marathon där resultatet mäts i skotider kommer att handla om att minska fotstorleken, medan den andra hälften ägnas åt träning. Tänk om man kunde frigöra den tid som ägnas åt att minska fötternas storlek för att ägna den åt träning i stället? Det motsvarar skillnaden mellan det svenska marathonlandslaget och det etiopiska.

På samma sätt förhåller det sig med maximeringen av arbetstiden. Tänk om vi kunde ägna den tid som vi ägnar åt att diskutera åtgärder för att höja sysselsättningen till att diskutera hur vi skulle kunna öka värdet av vår arbetstid? Och tänk om vi var det första landet i världen som avskaffade arbetstiden för att i stället börja tala om värdeskapande arbete?

I sjukvården har man börjat inse att det är skillnad mellan antalet vårddygn och patienternas hälsa. Man talar där om "värdebaserad vård" i stället för vårdplatser. I näringslivet riktas fokus allt mer mot att eliminera de processer som inte skapar värde. En mellanchef som siktar på att enbart kostnadsminimera blir inte långvarig.

Samhället i stort är dock fortfarande fast i arbetstidsbegreppet. I politiken talar vi om antalet vårdplatser och jämför till och med antalet sjukhussängar mellan Tyskland och Sverige - fast vi vet att dessa storheter är omöjliga att sammanlikna.

Det enda vi skulle förlora på att avskaffa arbetstiden vore den administrativa överbyggnaden för att kontrollera vem som har vilken fotstorlek, förlåt arbetstid. Vi skulle bli av med avtalsrörelsen, diskussionen om låglönesatsningar, blockader, strejker, handelsbolaget Lyran och mycket annat. 

Vi har desto mer att vinna. Ingen skulle behöva slösa bort sitt liv för att uppfylla fyrtiotimmarskvoten och människor skulle behålla sin sociala trygghet, trots att de väljer att arbeta mer under en kortare tid. Man kan för all det också välja att arbeta mindre intensivt under en längre tid. Men framför allt, vi skulle sträva mot samma mål. Stat, arbetsgivare och arbetstagare skulle alla kunna arbeta för att maximera välfärden baserat på hur vi själva värderar den - inte baserat på något godtyckligt produktionsmått som kanske var relevant på 1800-talet.

comments powered by Disqus

En ny typ av infrastruktur behövs

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

I Godmorgon Världen diskuterades regeringens snabbtågssatsning. Trehundratjugo miljarder kostar den och står klar 2045. Om man nu inte vill genomföra denna satsning därför att man tror det kommer att finnas andra färdmedel 2045 - vad borde man då satsa på? Mitt förslag är att man lägger några av miljarderna på att utveckla ett automatiserat flygledarsystem för trafik på lägre höjd än 2 000 meter. Som drönarägare inser jag att de privata drönarna med tiden kommer att få maka på sig …

Läs mer!

Censur kostar pengar

Den hälsosamme ekonomisten
Bild: 2017-09/dsc01062.jpg

Läser att de ryska myndigheterna i sina försök att stänga av meddelandeappen Telegram  blockerade två miljoner nätadresser som tillhör olika molntjänster. I dag är det ganska vanligt att applikationer på nätet placeras på virtuella servrar hos till exempel Amazon och Google . Man kan givetvis skratta åt de ryska myndigheternas agerande. Avstängningen innebär ett kraftfullt skott i foten och ett stort avbräck för alla de företag och tjänster som använder molntjänsterna i Ryssland . Och …

Läs mer!

Hur färdas vi 2045?

Den hälsosamme ekonomisten

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kommit överens om att bygga snabbtåg som kan färdas i 300 kilometer i timmen. Tågen ska gå mellan Stockholm och Malmö respektive  Stockholm och Göteborg och satsningen ska vara färdig att tas i bruk 2045. Frågan vi bör ställa oss är vilka andra transportmedel som kommer att finnas tillgängliga … Läs mer!

Obligationsräntan snart tre procent

Den hälsosamme ekonomisten

Avkastningen på amerikanska statsobligationer är på väg att passera en viktig psykologisk gräns. I dag uppnåddes 2,92 procent, vilket är den högsta nivån sedan finanskrisen. Både högre inflationsförväntningar och förväntningar om högre tillväxt ligger bakom uppgången. Det ska bli intressant att se vad som händer när treprocentsnivån passeras. … Läs mer!

Sveriges största aluminiumsmältverk hotas av nedläggning

Den hälsosamme ekonomisten

Till min stora förvåning noterar jag att ett större svenskt företag riskerar att drabbas hårt av sanktionerna mot Ryssland . Det rör sig om Kubal,  som ägs av det ryska företaget Rusal . Verksamheten har inte varit speciellt lönsam, men nu verkar det som om krisen slagit till på allvar. Bland oss infödingar är företaget mer känt som Gränges … Läs mer!

Oproportionellt införa ny myndighetsprövning för några tusen arbetstagare

Den hälsosamme ekonomisten

Att skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring kraftigt i ett läge då det råder brist på nästan all arbetskraft är inte jättebegåvat. Många är högkvalificerade specialister som nu kommer att tvingas genomgå en tidsödande behovsprövning.  Löfven räknar säkert med att kunna göra upp med Sverigedemokraterna i riksdagen, men jag är inte … Läs mer!

De små stegen åt fel håll

Den hälsosamme ekonomisten

Det är sällan ett politiskt beslut som avgör ett lands framtid. Det tas ständigt beslut när politikerna väljer väg i små sakfrågor som kan tyckas obetydliga. Men det är de små besluten som med tiden formar ramarna för ekonomin. Det är de små besluten som avgör om det lönar sig att arbeta eller inte. Under Alliansregeringen 2006-2010 fattades … Läs mer!

Löneglidning - vänj er vid ordet

Den hälsosamme ekonomisten

Löneglidning - vänj er vid ordet. Det råder påtaglig arbetskraftsbrist inom breda sektorer och vi väntar oss en huggsexa om arbetskraften framöver. Somliga frågar sig varför det ännu inte hänt? Förklaringarna kan vara allt från demografiska förskjutningar - där personer med hög lön gått i pension i stor utsträckning och ersatts med ungdomar som … Läs mer!

Svårt att styra med dubbla budskap

Den hälsosamme ekonomisten

Annika Strandhälls insats i Agenda i går illustrerar svårigheten att styra med dubbla budskap. Strandhälls budskap till väljarna är att det ska bli lättare att få sjukpenning, ordern till Försäkringskassan är att myndigheten ska göra det  svårare  att få sjukpenning. Det fungerar ett tag. Men en dag kolliderar budskapen med varandra. … Läs mer!

Om bloggen

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg som handlar om sjukvårdens organisation, incitament och klassisk liberalism - allt skrivet ur ett ekonomistiskt perspektiv. Webbplatsen använder tredjepartskakor (cookies) från Disqus, Piwik, Facebook, Google och Twitter för att anpassa innehållet och annonserna till användarna, tillhandahålla funktioner för sociala medier och analysera vår trafik. Vi vidarebefordrar information om din användning av vår webbplats till de sociala medier och annons- och analysföretag som vi samarbetar med. Du kan läsa mer om webbplatsens kakpolicy här. Denna sida drivs med webbverktyget Bolt. Av Mattias Lundbäck

VR och Vårdvalssidan

Den hälsosamme ekonomisten finns även tillgänglig i VR. Har man HTC Vive eller Occulus Rift når man hifi://ekonomism genom att först installera appen High Fidelity som ger tillgång till en stor mängd olika virtuella världar. Sedan skriver man bara "ekonomism" i Goto-fältet i HiFi. Fältet motsvarar adressraden i en vanlig webbläsare.

Besök gärna www.vårdval.se - det enklaste sättet att hitta och jämföra vårdgivare.

Läs bloggkollegor

Anybodys Place Carl-Johan Westholm Cornucopia Danne Nordling Eskil Ullberg Fnordspottning Fredrik Malm Fredrik Segerfeldt Gustav Nipe Henrik Alexandersson Janerik Larsson Jonas Grafström Lennart Grundel Maria Abrahamsson Markus Uvell Mina Moderata Karameller Mattias Svensson Opassande Per Gudmundson Sjätte Mannen Tanja Bergkvist The Market Monetarist

Sociala medier

Den hälsosamme ekonomisten är en blogg för dig som är intresserad av ekonomi, politik och teknik. Följ mig på Twitter för regelbundna uppdateringar. Läs mer om Den hälsosamme ekonomisten och Mattias Lundbäck här.


Linkonomism
Googelkonomism
Feedkonomism