VR är en revolution för personer med funktionshinder
Det skrivs en hel del om medicinska applikationer för VR - bland annat om hur man kan visualisera tredimensionella röntgenbilder. Jag har sett en hel del artiklar om hur VR kan användas för att träna bort fobier genom att göra det möjligt för patienten att närma sig situationer som hen inte skulle våga eller vilja närma sig i den fysiska världen. Det diskuteras om hur VR ska användas i undervisningen och ge alla en chans att gå på de bästa universiteten.
Något som det däremot förs väldigt lite diskussion om är hur VR kommer att förändra livet för personer med funktionshinder. För att kunna agera i en virtuell miljö krävs bara rörelseförmåga i händerna och möjligen att man kan vrida huvudet lite. Kanske inte ens det, tekniken kommer att fortsätta utvecklas.
Har man i övrigt syn och hörsel kommer ingen i en virtuell miljö ens notera att man inte har full rörelseförmåga. De rörelser som man behöver göra kommer nämligen att kunna styras från andra muskler än benen och armarna. I VR väljer man själv vilka muskler eller nervsignaler som man använder för att röra sig. Det innebär att någon som är närmast totalförlamad i den vanliga världen kan vara precis lika rörlig som alla andra i den virtuella världen.
Men, invänder ni, vissa funktionshinder kan man väl ändå inte kompensera för? Någon som är blind eller döv kommer väl ha svårt att vara med i VR?
Så är det inte. En person som är helt blind kan utnyttja den teknik som kallas "spatialt ljud" för att få en bild av vem man pratar med och hur omgivningen är beskaffad. Spatialt ljud är - för er som inte vet det - en teknik som slagit igenom tack vare VR. Tekniken innebär att en person bara med hörseln kan få en ganska exakt uppfattning om var andra personer i rummet befinner sig. Detta är inte stereo i vanlig mening, utan ett ljudsystem som gör det möjligt att uppfatta exakt var i rummet i förhållande till lyssnaren som talet kommer ifrån.
Utöver det kan datorer lägga till ljudinformation som inte hörs för de andra deltagarna, till exempel vem man talar med och hur rummet ser ut. Artificiell intelligens gör det möjligt att helt automatisera den process som beskriver rummet. Ljudet kan därför utgöra ett substitut för synen på ett helt annat sätt i en virtuell miljö. Ingen kommer därför att uppfatta att personen har något funktionshinder, om vederbörande inte talar om det.
Saknar man hörsel kan headsetet användas för att transkribera i realtid. När du pratar med en person som står strax till höger om dig kan det dyka upp en pratbubbla ovanför huvudet på personen - precis som i tecknade serier. Skillnaden är att det sker i realtid. Det behöver inte ens vara samma språk, personen kommer att kunna tala arabiska samtidigt som pratbubblan visar svenska.
Saknar man talförmåga går det att kommunicera via specialbyggda tangentbord. Sannolikt kommer även denna kommunikation att gå så snabbt att ingen ens uppfattar att de talar med en person utan talförmåga.
Så långt om social interaktion. Vissa arbetsuppgifter kommer givetvis även i fortsättningen att vara omöjliga att utföra om man är totalförlamad. Men det finns tillräckligt med arbetsuppgifter kvar för att funktionshindret inte ska vara något egentligt problem för att arbeta. Om trettio procent av våra arbeten inom en inte alltför avlägsen framtid utförs i VR kommer det att finns möjlighet att hitta ett arbete, nästan oavsett vilket fysiskt funktionshinder man har.
För att ta sig till jobbet tar man på sig ett headset stort som ett par skidglasögon och ett par hörlurar. Sedan loggar man in och är på jobbet. Så sent som i går var jag på ett utvecklarmöte i VR där programmerare och betatestare från Manchester, Los Angeles, San Fransisco och Texas var samlade för att diskutera tekniska problem i ett projekt. Om någon av dessa utvecklare hade ett funktionshinder - ja, det har jag ingen aning om och jag bryr mig inte heller. Programmeraren som ledde mötet, och som med entusiasm hoppade upp och ner på scenen framför oss och ritade på whiteboarden, kan mycket väl ha varit totalförlamad - vad vet jag. Men det hade givetvis ingen betydelse för hens förmåga att utföra sitt jobb.
Vad betyder det ekonomiskt om nästan alla som har fysiska funktionshinder kan utföra arbeten på samma villkor som alla andra? Det får vi kanske räkna på, men jag gissar att det inte är en helt obetydlig summa. Att det sedan i VR går att färdas från San Fransisco till Stockholm på mindre än en sekund är en annan sak, men inte ämnet för just denna epistel.
Kommentarer