Visst kan det löna sig att göra något
Bristande uppföljning och metodik har gett begreppet ”arbetslivsinriktad rehabilitering” dåligt rykte. Det har gått så långt att somliga hävdar att rehabilitering saknar effekt över huvud taget.
Och det kan faktiskt vara så att arbetslivsinriktad rehabilitering inte har någon positiv effekt - i genomsnitt. Men det innebär faktiskt inte att alla former av rehabilitering är verkningslösa.
Hur sållar man då agnarna från vetet och hur ser man till att bara de rehabiliteringsinsatser som fungerar överlever? Det finns två huvudsakliga sätt att se till att en tjänst håller en acceptabel standard. Det ena är att man fastställer ett regelverk för hur tjänsten tillverkas och sedan ser till att alla som tillverkar tjänsten håller sig till detta regelverk. Det andra är att man mäter utfallet av insatserna efteråt och bara betalar om det visar sig att insatserna får effekt. Båda metoderna skulle kunna användas för att se till att de rehabiliteringsåtgärder som erbjuds långtidssjukskrivna har avsedd effekt, det vill säga leder till att arbetsförmågan återställs.
Problemet med arbetslivsinriktad rehabilitering, och rehabilitering i allmänhet, har varit att man i regel inte brukar välja någon av lösningarna. Mer vanligt är att man distribuerar en summa pengar till någon privat eller offentlig aktör som erbjuder något som kallas ”rehabilitering”.
En ny svensk studie i Journal of Rehabilitation Medicine (Norrefalk m fl, 2008) visar att rehabilitering faktiskt kan påverka människors möjlighet att återvända till arbetsmarknaden. Åtgärderna betalar sig ofta samhällsekonomiskt redan efter 9 till 17 månader. Evidens för att vissa former av rehabilitering fungerar finns alltså.
Allt väl så långt, men hur får man producenterna av ”rehabilitering” att välja de åtgärder som fungerar?
1) Man kan se till att enbart de metoder som har utvärderats vetenskapligt används i rehabiliteringsarbetet; åtminstone när det gäller insatser som finansieras med offentliga medel.
2) Man kan betala för uppnådda resultat. Rehabiliteringsproducenterna kommer då att självmant välja de metoder som har visat sig fungera.
Båda dessa alternativ kommer att prövas när regeringen inom kort förstärker rehabiliteringen av sjukskrivna.
När det gäller rehabiliteringsgarantin, som tillsammans med den förstärkta företagshälsovården ingår i regeringens miljardpaket mot ohälsa, kommer kravet vara att de åtgärder som vidtas ska vara bevisat effektiva.
I ett försöksprojekt, där Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samverkar, kommer privata företag, sociala företag, idéella organisationer och andra aktörer erbjudas möjlighet att bedriva rehabilitering och få betalt beroende på hur väl de lyckas i sitt rehabiliteringsarbete.
Förhoppningen är att båda metoderna kommer att fungera bättre än att, som brukligt, låta dem som säljer rehabilitering själva definiera vad rehabilitering är.
Kommentarer