Den hälsosamme ekonomisten

Visst går det att ställa till det ändå

Marknadsliberalen kommenterar mitt inlägg om de baltiska staterna och Polen. Och jag instämmer i hans synpunkt om att det går att klanta till ett lands ekonomi - helt utan att knyta upp växelkursen mot någon annan valuta. I själva verket är det faktiskt vanligare att klanta till ekonomin på egen hand och ett skäl till att man över huvud taget diskuterar fasta växelkurser som en tänkbar lösning.

Ukraina, Island, Zimbabwe, Uganda, med flera är exempel på länder som med en oklok penningpolitik har orsakat ekonomiska problem. Och många länder hade nog varit betjänta av att ingå i en valutaunion med något mer stabilt land.
 
Detta är dock inget argument för Sverige att ansluta sig till EMU. Det institutionella ramverket i Sverige är i praktiken starkare än i EU (ECB), vilket också återspeglas i låga räntor (lägre än i EMU-området) och stabila inflationsförväntningar.
 
När det gäller Baltikum är jag mer osäker. Tror visserligen att ett medlemskap i EMU hade varit att föredra framför peggade valutakurser. Å andra sidan skulle detta ha lett till ett ännu större kapitalinflöde och en än värre överhettning, eftersom marknadsaktörerna då helt skulle ha kunnat bortse från risken för devalvering.
 
Valutakursregimen är inte avgörande för hur hårt ett land, på kort sikt, drabbas av ett exportbortfall. Däremot kan den vara avgörande för hur snabbt landet återhämtar sig. Att det finns länder som klarat sig bra är därför inget konstigt, krisens effekt på ekonomierna har också att göra med industristruktur och andra faktorer. Det jag pekade på var att krisen i Baltikum har sitt ursprung i alltför låga realräntor under flera år, ett problem som Polen alltså undvikit.
 
När det gäller Grekland och Cypern tror jag bara att vi har sett början på problemen. Båda länderna uppvisar svåra ekonomiska obalanser och det torde vara en tidsfråga innan det blir riktigt allvarligt.
 

Kommentarer