Visa lite respekt
Det här känns som en uppföljning av falukorvsinlägget tidigare. Hur kommer det sig att intensivt datorspelande uppfattas som en sjukdom, medan intensiv fotbollsträning inte gör det? Man hör ju talas om idrottsföräldrar som tvingar sina barn att träna och träna.
Men det är sällan man hör talas om datorspelsföräldrar, som hetsar sina barn att bli duktiga i World of Warcraft? Varför är det önskvärt att spela fotboll, men onyttigt att spela WOW? Det är faktiskt avsevärt fler människor som förstör sina liv genom att misslyckas med att bli bra på fotboll i stället för att läsa till läkare eller ingenjör.
Visserligen ger fotboll motion och så, men jag tror inte det är hela förklaringen. Har själv ägnat dagen åt att spela golf i golfsimulator. Det ger också viss motion och framför allt träningvärk. Bara ett exempel på att sport och dataspel växer samman.
Den här strikta uppdelningen i idrott och spel känns faktiskt inte naturlig. Det är dags att datorspelskollektivet tar sig samman och börjar kalla sig idrottsmän. Först då kommer omvärlden att ta deras lekar på allvar. Eller det kanske handlar om att man måste skaffa sig våldsamma supporterskaror som drar runt på stan, dricker bira och slår sönder skyltfönster.
Respekt, är vad det handlar om. När datorspelarna blir idrottsmän kommer ingen längre att våga skriva artiklar om spelberoende. Då kommer tidningarna i en anda av uppblåst och meningslös nationalism beskriva hur supportrarna badar i Fontänen på Sergels torg när Sverige har vunnit VM i World of Warcraft.
Kommentarer