Den hälsosamme ekonomisten

Vinsten med vinsten

Maria Rankka och Thomas Idergard skriver på Newsmill att det är fel att nedvärdera driftsformens betydelse för innehållet i vård och omsorg. Jag tror detta är en riktig slutsats. Samtidigt är det viktigt att skilja mellan driftsformen, å ena sidan, och marknadssituationen, å den andra.

Själv har jag vid en genomgång av forskningen om kvalitet och effektivitet för sjukhus kunnat konstatera att driftsformen har liten betydelse för vårdens effektivitet och kvalitet. Skälet är egentligen enkelt: Om det råder konkurrens och fri etableringsfrihet på en marknad kommer endast de bästa producenterna att långsiktigt kunna överleva. Detta oavsett driftsform.
 
Producenter som driver sin verksamhet utan vinst kan ibland ha konkurrensfördelar gentemot producenter som driver verksamheten med vinst. Det kan exempelvis vara fallet om donatorer har en motvilja mot att skänka pengar om de tror att resurserna kommer att hamna i ägarnas fickor.
 
Att 65 procent av amerikanska sjukhus är icke-vinstdrivande antyder att det inte rimligen kan råda extrema effektivitetsskillnader mellan vinstdrivande och icke-vinstdrivande sjukhus. Om sådana skillnader hade funnits skulle de icke-vinstdrivande snart ha konkurrerats ut på den konkurrensutsatta marknad som sjukhusen verkar på.
 
Så även om Rankka och Idergard har rätt i att det finns vinster med vinst gäller det att hålla tungan rätt i mun. Jag är själv av uppfattningen att vinstdrivande företag är av godo. Men jag vill inte därav dra slutsatsen att aktiebolaget är den enda driftsform som kommer att - eller bör - överleva på en konkurrensutsatt marknad.
 
Politiker bör  inte enbart tala om innehållet i vården. Man ska också tala om vikten av valfrihet, etableringsfrihet och rättvisa ersättningssystem. Samtidigt håller jag med mina partikamrater i moderaterna om att man inte bör förespråka privatisering för privatiseringens egen skull. 
 
Privatiseringar kan vara ett sätt att skapa ökad mångfald och dynamik på en marknad. För vinsten med vinsten är inte att ett privat företag nödvändigtvis är effektivare än ett offentligt eller ett icke-vinstdrivande. Däremot skapar riskkapitalet nya möjligheter att pröva idéer som annars aldrig skulle ha fått se dagens ljus.
 
Vårdvalsreformen inom primärvården och inom äldreomsorgen innehåller just de tre element som behövs för att skapa en dynamisk konkurrens mellan olika aktörer. Och även om det inte är obligatoriskt för kommunerna att införa kundval inom äldreomsorgen har faktiskt en tydlig majoritet tagit det första steget. 
 
Jag är övertygad om att medborgarna i de kommuner där man ännu inte får välja kommer att ställa krav på sina lokala politiker att de ska få göra som sina grannar. Lagen om valfrihetssystem (LOV) är dessutom så finurligt konstruerad att den förutsätter etableringsfrihet för att kunna användas (vilket faktiskt också är ett krav enligt EG-rätten). 
 
Och eftersom LOV är betydligt enklare att använda än LOU är min personliga bedömning att majoriteten av kommunerna på sikt kommer att gå över till LOV för alla välfärdstjänster. Men har jag fel finns alltid möjligheten att gå vidare genom att göra LOV obligatorisk.
 
 

 

 


 

Kommentarer