Vilket bevisvärde har ett email?
Det blir allt vanligare att läckta elektroniska dokument utgör en bas för avslöjanden av korruption och andra oegentligheter. Det kanske främsta exemplet är Edward Snowdens avslöjande av NSA:s olagliga massövervakning.
Och nu rullas en annan gigantisk korruptionsskandal upp. Unaoil - ett Monacobaserat företag - har skaffat sig ett enormt inflytande, med mäktiga klienter som mer eller mindre medvetet betalat mutor för att erhålla fördelar. Bevisen utgörs bland annat av ett stort antal email.
Ofta finns det förutom email även en sageshen och annan stödbevisning. Det slående är dock hur stort värde medier och allmänhet lägger vid email som bevismaterial.
Ett mail är ytterst enkelt att på olika sätt förfalska och det är svårt att se skillnaden mellan äkta och falska mail. De flesta företag signerar inte sina mail, så det finns ingen möjlighet att i efterhand avgöra om mailet verkligen kommer från den källa som det påstås. Det är svårt att förstå hur stora företag vågar ta risken att någon utpressare förfalskar epost för att skada företaget.
I regel är nog de skandaler som uppdagas "äkta". Men förr eller senare kommer någon att se möjligheten att misskreditera en person eller ett företag genom att plantera falska bevis. Och i värsta fall skulle detta kunna leda till åtal och fällande dom.
Bara risken att detta skulle kunna hända borde föranleda storföretagen att som en standardåtgärd signera och kryptera all kommunikation. Om kommunikationen är krypterad blir det avsevärt svårare för bedragare att hävda att kommuniktionen är äkta. Det räcker då med att hänvisa till att "... all kommunikation som sker till och från detta företag är signerad och krypterad. De mail som ni hänvisar till är varken signerade eller krypterade."
Det finns givetvis en nackdel om företagen krypterar sin kommuniktion och det är att skandaler av den typ som nu avslöjas kanske inte skulle ha avslöjats. Å andra sidan - ingen skulle kräva att företag publicerar sina företagshemligheter öppet, ens om detta skulle göra det svårare att muta politiker. Det finns nämligen fullt legitima företagshemligheter som kan och bör skyddas från insyn. Offentlighetsprincien är bra, men den bör endast gälla myndigheter. Privata personer - såväl fysiska som juridiska - har rätt till hemligheter.
Som anhängare av rättsstaten och marknadsekonomin ser jag positivt på de läckor som avslöjar korruption och andra oetiska beteenden i näringsliv och offentlig sektor. Men jag ser också en risk i att skrupellösa personer drar nytta av mediernas strävan att publicera snabba nyheter och bristen på säkra IT-lösningar - kanske för att plantera avslöjanden som senare inte visar sig vara sanna. Om möjligheten finns kan vi vara förvissade om att den förr eller senare kommer att användas.
Jag skulle vilja gå så långt som att säga att företag som är av strategisk betydelse för Sverige har en skydlighet att skydda sina hemligheter - precis som företag har en skyldighet att erbjuda en rimligt god arbetsmiljö eller att avstå från att förgifta miljön. Kryptering och signering av viktig kommunikation borde därför vara en självklarhet för företag och myndigheter, något som jag även skrivit om tidigare i Dagens Samhälle.
Kommentarer