Den hälsosamme ekonomisten

High Fidelity är ett virtuellt Liberland

Var på den veckovisa träffen med de andra avatarerna i High Fidelity i går och lyssnade på Philip Rosedales tankar om framtiden i VR. Som ni kanske noterar använder Philip Rosedale förutom handkontroller tre trackers; en på vardera foten och en vid höften. Det gör att han i princip kan röra sig ungefär som i verkligheten.

Bland annat diskuterades vilken valuta som ska användas i VR. Mycket talar för att det blir något slags kryptovaluta, inte nödvändigtvis Bitcoin. Jag tror att den valuta som väljs kommer att få en betydande fördel då det de facto blir betalningsmedlet i en värld där många människor kommer att tillbringa stora delar av sin vakna tid.

De av mina läsare som är mer ideologiskt än tekniskt inriktade kanske uppskattar att Rosedale gör en längre utveckling med hänvisning till Hernando de Soto och äganderätten. High Fidelity kommer givetvis att ha ett automatiskt system för att att genomföra ägarbyten som är certifikatsbaserat.

Men vilka regler kommer att gälla i övrigt? Är det reglerna i det land där servern ligger eller reglerna i landet där användaren ansluter sig? Och om det är det land där användaren ansluter sig, hur kan någon veta vilket land som personen har anslutit sig ifrån?

Mycket talar för att det kommer att uppstå många och intressanta frågor när VR växer. High Fidelity är på sätt och vis en virtuell version av Liberland - träskområdet mellan Kroatien och Serbien som ingen gör anspråk på. Skillnaden är att vem som helst kan resa till virtuella Liberland utan problem och att vem som helst kan skapa ett Liberland.

I High Fidelity kan vem som helst skapa en stat. Det innebär också att man teoretiskt sett skulle kunna införa skattesystem i de olika världarna. Till att börja med tar High Fidelity ut en låg skatt på domännamnen. Detta kan liknas vid den federala skattenivån. Man skulle även kunna tänka sig att en lokal skattenivå tas ut av serverägaren. Skatten skulle kunna användas för att skapa infrastrukturen och för att finansiera kollektiva nyttigheter.

En sådan kollektiv nyttighet är utbildning. Kunskapen om hur man skapar innehåll i de virtuella världarna är grundläggande för att samhället ska fungera och blir därför  - i likhet med kunskapen att läsa och skriva i den verkliga världen - ett fundament för ett välfungerande virtuellt samhälle.

Skatt är ett sätt att ta betalt för innehåll i en värld och man kan tänka sig att olika serverägare tillämpar olika skattenivåer beroende på hur avancerat innehåll som de tillhandahåller. Resultatet blir en fungerande skattekonkurrens, där den som är missnöjd med skattenivån i en viss värld kan flytta till en annan. 

Samtidigt blir skattekonkurrensen sannolikt inte lika hård som på nätet, där den som tar betalt förlorar 95 procent av sina läsare. Skälet är att VR är en social gemenskap där det har större betydelse vem som är närvarande i världen än vad som finns där. Invånarna är på samma gång konsumenter och producenter.

I den verkliga världen finns det en hög betalningsvilja för att befinna sig nära intressanta människor och skeenden. Allt talar för att det finns en liknande betalningsvilja i virtuella världar. Visserligen finns det oändlig tillgång till mark, men det finns bara ändlig tillgång till mark som ligger nära storstadens puls.

Hur kommer denna betalningsvilja för närhet att manifesteras i de virtuella världarna? Min teori är att man kommer att kunna köpa sig till närheten - precis som på Stockholms bostadsmarknad. Skillnaden är att fysiskt avstånd är ett meningslöst begrepp i VR, eftersom restiden är obefintlig. Avståndet kommer därför att mätas i termer av sannolikhet för att en värld exponeras för en viktig besökare.

Antag att vi har ett virtuellt Stureplan där alla häftiga människor befinner sig. På det virtuella Stureplan finns ett antal virtuella restauranger där människor kan träffas för att umgås. Sannolikheten för att någon väljer att gå in på en viss restaurang blir då en funktion av hur väl restaurangen exponeras i gatumiljön. Men det finns en gräns där exponeringen blir så effektiv att fler människor väljer restaurangen än vad restaurangens server har kapacitet att hantera.

När detta händer träder andra ransoneringsmekanismer in. Det kan röra sig om VIP-kort, höga priser på öl, köer och klädregler. De mest framgångsrika restaurangerna kommer att kunna ta betalt för inträde, medan mindre framgångsrika etablissemang - till exempel korvkiosken utanför - håller öppet för alla.

Ett centralt begrepp i de virtuella världarna kommer att vara portaler. En portal är en yta där man passerar från en VR-server till en annan. Portalerna fungerar precis som länkar i dagens Internet. En portal som någon har fått betalt för att sätta upp motsvarar i sin tur en digital annons.

Gatubilden i en VR-värld kommer därför i mycket att präglas av kommersiella intressen. Olika stadsdelar kommer bestå av näraliggande tjänster. Vi kommer troligen att få se utbildningsinriktade servrar, sportinriktade servrar, modeinriktade servrar. Det är inte säkert att den virtuella miljön kommer att se ut som vanliga städer, men den kommer att byggas upp så att människors navigering förenklas. Av detta skäl tror jag att många kommer att kopiera kända miljöer för att skapa så kallade "minnespalats" - en vanlig term bland minneskonstnärer.

En del servrar kommer enbart att erbjuda enkelriktad kommunikation, till exempel filmer. Eftersom alla filmer i framtiden kommer att vara anpassade till VR-headset blir somliga etablissemang helt enkelt biografer, där man kan ta del av ett traditionellt filmutbud.

Vi kommer att ha renodlade utomhusmiljöer och inomhusmiljöer. Utomhusmiljöerna är grafiskt påkostade städer som är uppbyggda för att skapa minnesbilder som underlättar för oss att navigera. Inomhusmiljöerna kommer till exempel att vara olika salar på ett universitet, där man kan välja föreläsning. För att underlätta navigeringen kan Stockholms Virtuella Universitet lämpligen läggas på det virtuella Frescati i det virtuella Stockholm. Kanske mixar man till och med de verkliga föreläsningarna med de digitala via AR-teknik? Då kan de virtuella studenterna prata med de verkliga - precis som om de alla vore på samma plats.

För mig som ekonom är kanske den mest intressanta aspekten den kommersiella sidan av VR. De stater som blir mest framgångsrika är också de som kommer att ha högst skatter. Orsakssambandet går inte som många tror - att en värld som har högt skattetryck blir framgångsrik - utan sambandet beror på att framgångsrika världar kan ta ut högre skatt än världar som inte är framgångsrika utan att förlora alla sina medborgare.

Intressant är också att de virtuella världarna kommer att ha fristående rättssystem. För mindre förseelser kommer sannolikt bötesstraff att tillämpas och för grövre brott kan man tänka sig permanent utvisning. Det vanligaste brotten lär bli olaga hot, förargelseväckande beteende och förolämpning. Stöld blir nog svårt, om kontrollsystemen fungerar som de ska och vanliga mord lär också bli svårt, om inte programmet glappar på något sätt.

Statsvetare har nu en unik möjlighet att inte bara i efterhand studera vad som hänt, utan att också formulera teorier om vad som kommer att hända framgent. Kommer vi rent av att få demokratiska virtuella världar, med parlament och maktdelning? Och vilken jurisdiktion har i så fall parlamenten? Kan en virtuell värld sägas ha kontroll över sitt territorium? Går det att tänka sig omfördelning och bidrag i VR - en välfärdsstat?

Det är många samhällsfilosofiska spörsmål som behöver besvaras innan vi alla tar steget över till cyberrymden. Om några år är vi redan där - Philip Rosedale antyder att vi inom några få år har bytt ut bildskärmen mot VR-glasögon. Jag tror att han har rätt och då är inte den virtuella verkligheten långt borta.

https://player.twitch.tv/?video=v140371294&autoplay=false

Titta på livevideo från highfidelityvr på www.twitch.tv

Kommentarer