Vilka krav bör man ställa på politiker?
Att Håkan Juholt har tänjt på reglerna mer än han borde torde stå helt klart. Men det finns ändå anledning att fråga sig vilka krav man bör ställa på en ledande politiker. Förlorar vi duktiga ledare när vi kräver att de agerar på ett sätt som vi aldrig skulle kräva av en nära vän?
Jag känner få personer som förlorat sitt jobb och sina vänner på grund av en obetald TV-licens. Själv har jag faktiskt betalat min TV-licens, men jag måste säga att jag skäms lite för detta. Det handlar i mitt fall om ren slöhet - jag tycker det är jobbigt med de där människorna som ringer och knackar på, så av ren slentrian låter jag pengarna dras på autogiro varje månad.
Har inte fuskat med skatten heller, men det beror mer på en kalkyl av fördelar och nackdelar med att hantera dessa saker på ett korrekt sätt. Skulle inte skämmas ett dugg för att ta upp ett avdrag för mycket, men jag väljer av ren bekvämlighet att följa regelverket till punkt och pricka.
Det jag däremot - på ett rent personligt plan - skulle skämmas för vore att svika vänner och lura bekanta. Inte heller kräver jag av mina vänner att de har betalat alla sina P-böter. En individs agerande i förhållande till offentliga lagar och regler kan för all del vara intressant, men mest för att det kan vara en indikator på hur man agerar i privata relationer.
Det behöver dock inte finnas ett absolut samband däremellan. Ett slarvigt förhållningssätt till myndigheter kan mycket väl kombineras med att en person gör rätt för sig i privata relationer. På samma sätt kan en person som sköter alla sina åtaganden i förhållande till offentliga myndigheter oklanderligt mycket väl cyniskt utnyttja vänner och bekanta för egna syften.
Medierna påstår sig granska politikers moral, men det de granskar är i själva verket politikernas bokföring. Bara politikern har sina räkenskaper i ordning kan den bete sig som ett svin i privata relationer. Och risken, som jag ser det, är att medierna genom att bara granska en del av politikers moraliska sfär (den som ligger ovanför ytan) bidrar till att odla fram psykopater med en fläckfri yta och en obefintlig privatmoral.
En tumregel är att vara försiktig med personer som verkar lite för perfekta och tillmötesgående. Det är precis som när man tecknar telefonabonnemang. Om ett erbjudande är för bra för att vara sant är det ofta inte sant. Så om journalister och väljare hade samma skeptiska syn på politiker som de har i sina privata relationer och värderade samma personliga egenskaper som där tror jag att vi skulle kunna odla fram bättre politiker.
För varför ska vi ställa helt andra etiska krav på våra folkvalda politiker än på våra vänner? För handen på hjärtat, vill vi verkligen styras av psykopater som betalar sin skatt och TV-licens?
Kommentarer