Vilka bör egentligen ta avstånd från vad?
Det tycks råda viss förvirring om vilka som är skyldiga att ta avstånd från vad. När det har begåtts ett nazistiskt illdåd kräver vissa att Sverigedemokraterna ska ta avstånd. Och när det har begåtts ett islamistiskt illdåd kräver andra att muslimska organisationer ska ta avstånd. I regel är det inte samma personer som kräver avståndstagande.
Förvirringen som ofta uppstår beror på att vi tänker i termer av kollektiv. Om delgrupp B, som i huvudsak hämtas från den betydligt större gruppen A, gör något som är förkastligt bör gruppen A be om ursäkt eftersom de på något sätt bär ansvar för det som den mindre gruppen ställt till med.
Sedan kan man definiera grupperna på olika sätt, beroende på hur man önskar att ansvaret ska fördelas. Genom att definiera grupp A som "invandringskritiker" kan man placera ansvaret för vad gruppen B "nazister" gör väldigt brett. Man kan definiera gruppen A som "muslimer" och sedan låta dem kollektivt ta skulden för det som gruppen B "islamister" gör.
Allt blir mycket enklare om man i stället utgår från individer och begreppet "adekvat kausalitet". Antag att person A har spridit hatpropagande som i sin tur inspirerar person B att begå ett terrordåd. Då är det rimligt att kräva att person A ber om ursäkt, även om handlingen inte nödvändigtvis är olaglig.
Genom att utvidga ansvaret för illdåd som begås av små subgrupper till ett större kollektiv gör man extremisterna starkare än de egentligen är. I stället för att lägga skulden hos Nordiska motståndsrörelsen lägger man skulden hos alla som någonsin kritiserat migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet. I stället för att prata om islamisternas skuld lägger man ansvaret hos 1,2 miljarder muslimer.
Detta sagt - är det beklagligt att det inte är borgerligheten utan vänstern som går ut på gator och torg för att stoppa nazisterna från att demonstrera? Jag tycker inte det. Det är givetvis beklagligt att det finns 150 personer som säger sig vara nazister och som för att väcka uppmärksamhet väljer att provocera fram motreaktioner. Många har göteborgskravallerna i åminne och tycker kanske inte att gatuprotester är det bästa sättet att motverka nazism. Har hört åtskilliga säga att det nog vore bättre om nazisterna fick stå och heila ensamma - utan medial uppmärksamhet.
Jag tror inte vi behöver tvivla på att personer med borgerliga sympatier i allmänhet är antinazister. Precis som vi så här i efterhand inte behöver tvivla på att de flesta av de motdemonstranter som dök upp i Göteborg faktiskt inte tillhörde våldsvänstern. Faktum är dock att många befarade det värsta inför lördagen - farhågor som lyckligtvis inte besannades.
Precis som man inte i svepande ordalag bör anklaga en grupp för saker som en delmängd av gruppen har ställt till med bör man inte i svepande ordalag anklaga en grupp för att "inte ta ansvar". Fråga i stället medlemmarna av den gruppen varför de inte demonstrerade mot nazisterna i Göteborg. I de flesta fall kommer svaret inte vara att de sympatiserar med nazisterna, utan att de inte ville delta i ett upplopp. De ser helt enkelt inte blockeringen av en demonstration - som fått tillstånd inom ramen för vårt demokratiska system - som det bästa sättet att främja demokratin. Men jag är övertygad om att samma människor pratar med sina barn om demokratiska värderingar och i praktiken ägnar betydligt mer tid än några timmar mitt på dagen en lördag åt att lära det uppväxande släktet att våld och nazism är fel.
Sanningen är att borgerligheten motverkar nazism varje dag. I skolan, i medierna, i politiken. Den som anklagar borgerligheten, hur denna nu definieras, för att inte ta kampen mot nazismen på allvar borde presentera underlag som visar att de samlade insatser som borgerligheten gjort för att främja demokratiska värderingar är mindre betydelsefulla än den insats som 10 000 motdemonstranter i Göteborg gjorde i lördags. Man kan vända på resonemanget - är deltagandet i en massdemonstration mot nazism en godtagbar ursäkt för att man i andra sammanhang hyllar totalitära ideologier. Givetvis inte! Det som räknas är allt det man som individ gör för att främja demokratin och sunda värderingar.
Låt oss avstå från att skuldbelägga kollektiv. När vi talar om medlemmar av IS eller NMR kan vi tryggt utgå från att de flesta i dessa grupper är ickedemokrater och vi kan därför fördöma individerna som deltar där kollektivt. Men om bara varannan eller var tionde eller var hundrade av dem som är medlemmar av en viss grupp har tvivelaktiga värderingar riskerar vi att döma hela kollektivet på basis av vad en minoritet gör.
Rasism är bara en delmängd av det större begreppet "generalisering". Vi människor har med tiden lärt oss förstå att rasism är dumt, eftersom det cementerar klyftor mellan människor och gör det svårt för oss att samarbeta. Ett samhälle där man delar upp människor på basis av medfödda egenskaper fungerar sämre än ett samhälle där vi behandlar alla förutsättningslöst. Vi har gått så långt att vi förbjuder särbehandling baserat på ras, hudfärg eller sexuell läggning.
Men vi bör inte inbilla oss att dessa är de enda formerna av generalisering som vi kan göra oss skyldiga till. Vi kan generalisera om allt möjligt - religion, sverigedemokrater, moderater, lantisar, danskar. Att generalisera är nödvändigt för att vi ska kunna fatta beslut, men många gånger är vi inte medvetna om hur felaktiga våra generaliseringar är och vi bekymrar oss därför inte om att söka sanningen.
Att kunskap är botemedlet mot generaliseringar och rasism är inte bara ett politiskt slagord, utan ett empiriskt faktum. Alla människor är utrustade med förmågan att fatta snabba beslut och sedan motivera dessa beslut. Detta skapar stabilitet och gör det möjligt för oss att samarbeta i större eller mindre grupper. Tyvärr innebär förmågan att tänka snabbt att vi ofta avstår från att hämta in ytterligare information. För att bedöma en medlem av ett kollektiv nöjer vi oss med den information som vi har om andra medlemmar av samma kollektiv. Problemet är att informationen kan vara skev och leda till att vi missbedömer sannolikheten för att en annan människa är på ett visst sätt.
Ju mer vi umgås över gruppgränserna, desto bättre blir vi dock på att förstå andra. Den som umgås med sverigedemokrater kommer att få en bättre förståelse för dessas bevekelsegrunder och den som umgås med personer från andra kulturer kommer att få en bättre förståelse för hur individer resonerar där. Umgås man tillräckligt mycket över gruppgränserna kommer man småningom till slutsatsen att det finns andra faktorer än grupptillhörigheten som bättre förklarar hur andra människor är och man slutar därför tänka i grupptermer och börjar i stället se individer. I statistiska termer talar vi om att grupptillhörighetens förklaringsgrad är låg i förhållande till övrig kunskap som vi har om våra medmänniskor.
Vi som debatterar samhällsfrågor kan göra debatten en tjänst genom att tänka långsamt när vi får en impuls att kollektivt skuldbelägga en grupp för något. Hur ser gruppen ut, vad skulle en genomsnittlig individ från gruppen svara om du anklagade hen personligen för det som du anklagar gruppen för, skulle du kunna försvara dina anklagelser öga mot öga?
Låt oss göra ett experiment. Innan vi skriver en artikel om att gruppen A ska ta avstånd från fenomenet B ställer vi frågan till en genomsnittlig medlem av grupp A om varför hen inte har tagit avstånd från B. Börja med något enkelt: Varför har du som ägare av en Volkswagen Passat inte tagit tydligt avstånd från företagets fusk vid avgasmätningarna i USA?
Du kommer säkert att få många olika förklaringar. Kanske även motargumentet - men du då, som kör en bensinslukande SUV? Vilket illustrerar problemet - att summan av individernas handlingar inte nödvändigtvis kan översättas till en kollektiv handling och en kollektiv skuld. Kollektivet är inte ett moraliskt subjekt.
Ändå är det vanligt att samhällsdebattörer använder tekniken med den utvidgade skulden. Om du har en eller flera egenskaper gemensamt med en brottsling är du själv brottsling. Allra märkligast är att den här debattekniken är som vanligast när vi diskuterar just kollektivt skuldbeläggande, till exempel rasism.
"Eftersom du har [de här och de där egenskaperna] är du medskyldig till [de här och de där handlingarna] eftersom de begåtts av personer som också har dessa egenskaper."
Byt sedan ut egenskaperna och handlingarna till olika kollektiva egenskaper. "Eftersom du är muslim är du ansvarig för elfte september", "Eftersom du är sverigedemokrat är du ansvarig för andra världskriget", "Eftersom du inte demonstrerade mot nazister i lördags är du själv nazist", "Eftersom du inte tog avstånd från Volkswagens avgasfusk är du själv en avgasfuskare".
Kollektivt skuldbeläggande av människor för att vissa i det kollektiv som de råkar tillhöra skuldbelägger människor kollektivt. Och vi inser inte ens det absurda i det vi håller på med.
Kommentarer