Vi står inför 40 år med fallande bostadspriser
Den här rubriken är ett klickbete. Som ni vet varnar jag sedan några år regelbundet mina läsare för att investera i bostäder och det skrivs en hel del alarmistiskt om den kommande fastighetskraschen. Den svenska bostadsmarknaden är en av världens mest övervärderade och det ter sig sannolikt att en korrigering inträffar inom kort.
Det här blogginlägget handlar dock inte om den tillfälliga pristoppen i Sverige. Det handlar om utvecklingen i den industrialiserade världen de kommande 40 åren - en utveckling som berör Sverige, men som inte nödvändigtvis påverkar oss mer än länder som Tyskland och Italien.
Låt oss till att börja med slå fast att den traditionella kvantitetsteorin som postulerar att demografin saknar betydelse för efterfrågan på pengar inte helt överensstämmer med empiriska data. Nishimura och Takáts (2012) slår i en uppsats för Bank for international settlements (BIS) fast att det finns ett samband mellan efterfrågan på pengar och ett lands demografiska struktur. Det empiriska stödet för att demografin påverkar relationen mellan penningmängden (M2) och nominell BNP är robust.
Vad innebär det för den internationella aktiemarknaden och för de nationella bostadsmarknaderna? I det första fallet kan vi se fram emot en något svagare utveckling än de senaste 40 åren på grund av att befolkningstillväxten i den industrialiserade världen stannar av. På de mer lokala bostadsmarknaderna kan vi få se en divergerande utveckling, där länder med en svag demografisk utveckling präglas av sjunkande bostadspriser medan länder med en konstant eller ökande befolkning får en mer positiv utveckling.
Jag är givetvis inte först med att varna för detta. Redan 1989 förutspådde Gregory Mankiw och David Weil ett mörkt scenario där den demografiska utvecklingen skulle leda till kraftiga prisfall. Även här stod demografin i centrum.
Bostadspriser handlar dock om mer än demografi. Det handlar också om räntor och finansmarknadernas sammansättning. Att en demografisk faktor pekar åt ett visst håll innebär inte nödvändigtvis att bostadspriserna rör sig åt detta håll. Det forskningen visar är emellertid att demografin i genomsnitt har en stor och påtaglig effekt på aktiemarknaderna och bostadspriserna.
Den mest genomgående analysen så här långt är en uppsats av Takáts i tidskriften Journal of Housing Economics med titeln "Aging and house prices". Där konstateras att demografin de senaste 40 åren har skjutit på fastighetpriserna med 0,4 procentenheter per år. Detta kan tyckas som ett litet tal och jag påstår på intet sätt att detta förklarar den enorma uppgången i Sverige. Emellertid innebär 0,4 procent per år att priserna realt ökar med 17 procent under 40 år.
Inte så farligt, säger ni kanske. Men en överavkastning på 0,4 procent kan mycket väl avgöra om bostäder är en bra eller dålig investering i relation till andra tillgångar, till exempel guld.
Mer oroande är måhända att utvecklingen de kommande 40 åren talar för att bostadspriserna kommer att falla med 0,8 procentenheter per år. Ackumulerat innebär det ett realt prisfall på 27 procent. Skillnaden mellan dessa siffror är 44 procent. Den som i dag köper en bostad med förhoppningen om att demografin ska leda till samma prisuppgång som de gångna 40 åren lär bli grymt besviken.
Sverige är ett av de länder med bäst förutsättningar för en positiv utveckling, om vi bortser från att Riksbankens räntepolitik för tillfället driver upp priserna långt över den långsiktiga jämviktsnivån. Värre ser det ut i Tyskland och Italien, där demografin kommer att pressa bostadsmarknaden betydligt hårdare. Italien har redan en pågående bankkris och en gigantisk statsskuld som ska hanteras.
Den demografiska effekten på den tyska och italienska bostadsmarknaden är dubbelt så stor som genomsnittet, alltså 1,6 procentenheter per år eller en halvering på 40 år. Det är högst tveksamt om Italien klarar av att hantera detta inom ramen för eurosamarbetet, då halverade fastighetspriser lär kräva extraordinära finanspolitiska och penningpolitiska insatser. Med dagens demografiska trend är Italien nästa Grekland.
Demografin kan också komma att lägga sordin på aktiemarknaden. Men där skulle jag vara mer försiktig med att göra prognoser då aktiemarknaden är global och fokus kommer att förskjutas till länder som Kina. Det är dock inte säkert att detta gör situationen bättre, då Kina kan se fram emot en ännu kraftigare minskning av befolkningen.
I modellen som Takáts skattat är de förklarande variablerna real BNP per capita, försörjningskvot (old age dependency ratio) och befolkningens storlek. Som väntat är elasticiteten för befolkningen 1,0, vilket innebär att en ökning av befolkningen med en procent leder till att fastighetspriserna stiger med en procent. Elasticiteten för försörjningskvoten är -0,7 och elasticiteten för real BNP är 0,9.
Flera av de länder som haft stora prisuppgångar på bostadsmarknaden de senaste 40 åren är länder med en stark demografisk utveckling. Irland, USA, Kanada och Nya Zeeland är de länder där den demografiska faktorn påverkat allra mest. De demografiska prognoserna antyder att utvecklingen inte kommer att fortsätta - givet att vi inte får en mycket stor invandring - och därmed är grundscenariet att europeiska bostäder inte är en god investering för de kommande 40 åren.
Kommentarer