Den hälsosamme ekonomisten

Vi skördar frukterna av utbudspolitiken

Att inflationen blir lägre än förväntat kan inte betraktas som ett misslyckande, trots att Riksbanken ser det så. Inte ens när styrräntan ligger på -0,75 procent. 

Skälet är att en låg inflation tyder på att det går att pressa ännu mer ur den svenska ekonomin innan priserna börjar stiga. Nu har man ju redan foten på gasen, så siffrorna ger inte anledning till att genomföra några förändringar. Men de visar att det går att accelerera ytterligare.

Problemet är att alla delar av ekonomin inte påverkas på samma sätt när räntan är låg. Köp av bostäder sker i stor utsträckning med lånade pengar och lånade pengar skapas när bankerna lånar ut pengar.

Hur mycket pengar kan bankerna då låna ut? Tja, de kan låna ut så länge kapitaltäckningkraven uppfylls och med Sveriges låga riskvikter för bostadslån blir det mycket pengar.

Förr eller senare uppstår inflation. Men det har dröjt osedvanligt länge denna gång, så länge att många tror att inflationen är borta. Men det är den inte. Den kommer att återvända i sinom tid - som den alltid har gjort.

Fram till dess - sörj inte den uteblivna inflationen. Alliansregeringen vidtog en rad utbudsreformer mellan 2006 och 2010 och det är först nu som vi ser de fulla effekterna av dessa. Arthur Laffer kallade det för "utbudspolitik", Alliansen kallade det för arbetslinjen. Alldeles oavsett benämningen på politiken är det frukterna av denna som vi nu skördar.

Sörja kan vi i stället göra när obalanserna på bostadsmarknaden leder oss in i nästa recession.

Kommentarer