Vi lever i extremt goda tider
På 80-talet var det yuppies och sportbilar. I den nuvarande högkonjunkturen lyser dessa attribut med sin frånvaro. Människor tycks märkligt omedvetna om att de lever i en extrem högkonjunktur. Snarare talas det om ett samhälle i sönderfall och ekonomisk kris.
Hur kunde den folkliga uppfattningen om samhällstillståndet hamna så snett i förhållande till verkligheten?
Någon hänvisar säkert till tudelningen - att vissa områden och vissa grupper har det mindre väl förspänt. Och så är det förvisso. Men så har det också alltid varit.
Som ekonom är jag lite orolig för att den här konstiga ekonomiska självbilden ska sätta spår i den ekonomiska politiken. Om vi tror att det ekonomiska läget är dåligt finns också risk för att vi tar på oss utgifter som inte är långsiktigt hållbara.
Vi bör vara försiktiga med stor infrastrukturprojekt som låser upp resurser för lång tid framåt. Vi kommer att behöva dessa pengar i framtiden. Vi borde se över våra investeringar i utbildning och så kallade åtgärder för att göra systemet mer ändamålsenligt. Detta är inte tiden att bygga ut utbildning och konstlad sysselsättning, det är en tid för att prioritera bort det som inte är absolut nödvändigt.
Jag tror att fokus bör sättas på åtgärder som lyfter den tredjedel som har sämst förspänt. Kalla mig gärna socialdemokrat, men jag tror det är väl investerade pengar. Eliten måste givetvis få möjligheter att utveckla sina idéer, men det handlar mer om att ta bort hinder än att ge stöd. Företagsstöden på 30 miljarder gör väldigt lite nytta och skulle kunna ersättas av privata initiativ. Vi borde ha som mål att åtminstone fem procent av befolkningen har förmågan att arbeta med algoritmbaserad utveckling av nya tjänster och produkter. I dag utbildar vi människor till yrken som inte kommer att existera om 20 år.
Vi borde se över skattebaserna. Sätta ett tak på 50 procent för marginalskatten och höja momsen till 25 procent. Tro mig, vi kommer att behöva de pengarna om några år. Vi behöver antagligen fortsätta att sänka bolagsskatterna i takt med att omvärlden gör det. Även skatten på kapital bör ses över.
Socialdemokraterna är vilsna. Moderaterna presenterar lösningar inte förmår att lösa problemen. Och Sverigedemokraterna ser minskat invandring som en universallösning som fråntar politikerna från kravet att prioritera mellan olika behov.
Politiken ligger fel i förhållande till konjunkturen. Vi skulle behöva en ny kanslihushöger - den kraft som i någon mening räddade Sverige från att blir ett nytt Uruguay. Akademisk briljans, med utan akademikernas och höginkomsttagarnas särintresse. Mycket av det som behöver göras måste nämligen betalas av dem som har en privilegierad position i samhället. För att göra det möjligt för människor att röra sig uppåt i en hierarki måste några nämligen röra sig nedåt. Det hindrar inte att ett samhälle med större social rörlighet gör oss alla rikare.
Kommentarer