Vi har kommit långt från yttrandefriheten
Två citat - ett nytt och ett gammalt - illustrerar hur långt vi redan har avlägsnat oss från principen om yttrandefrihet. Yttrandefrihet handlar i första hand om att människor kan säga sin mening, i andra hand om att de inte förhindras att säga sin mening genom förhandscensur.
"Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the government for a redress of grievances."
"This is a big experiment that we hope can pioneer a new model for governance of speech on the internet. If this approach works well, I would hope that one thing that we could potentially consider is having governments consider this approach of an independent board as part of the overall system of content governance for Internet services online.”
Jag ska inte hålla er på halster. Det första är första tillägget till amerikanska konstitutionen. Det andra kommer från en video där Mark Zuckerberg förklarar principerna för att sålla bort olämpligt innehåll från Facebook. Zuckerberg kan givetvis publicera vad han själv vill på sin plattform, det intressanta är att han pratar om att styra yttrandefriheten på *nätet* - som om Facebook vore detsamma som nätet.
Det är det som bekant inte. Nätet är en stor samling uppkopplade datorer mellan vilka man kan skicka information. Men statens relation till Facebook är ändå intressant sett ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Om någon startar en nätplattform, exempelvis Zuckerberg, och staten sedan reglerar den plattformens möjlighet att publicera åsikter har staten i praktiken inskränkt yttrandefriheten - precis som kungen en gång drog in Aftonbladets utgivningsbevis.
Det tog 19 nya Aftonbladet innan statsmakten gav upp och mer principiellt erkände yttrandefriheten. Men nu - 130 år senare - verkar det helt oproblematiskt att diskutera inskränkningar av enskildas rätt att yttra sig. Nu när vi för första gången, tack vare teknikutvecklingen, nått en punkt där vem som helst kan yttra sig om vad som helst.
Då går det helt plötsligt inte längre. Vissa åsikter är hat och får inte förekomma. Vi pratar inte längre om att sålla bort utrerad rasism, grova kränkningar av enskilda eller olaglig pornografi. Nu talar vi om att "sätta ribban i debatten", om att "undvika att människor blir kränkta" eller om att "ta bort obehagligheter" i största allmänhet.
Så lätt hänt att vi ramlar tillbaka till situationen före Lars Johan Hierta. När staten satte tonen och texter som uppfattades som kränkande av makthavarna ledde till indragen utgivarlicens. Hur långt är vi ifrån att staten inför utgivarlicens för plattformar på nätet - som Facebook? Är det rimligt att en gruppadministratör på Facebook görs ansvarig för vad andra människor säger? Kan en internetleverantör på samma sätt göras ansvarig för vad en nätanvändare - vem som helst - gör på Internet? Och vad händer då med yttrandefriheten - kommer personer som uttrycker sig olämpligt på nätet fråntas sin rätt att använda Internet?
Många frågor blir det. Personligen ser jag det som oundvikligt att vissa människor blir kränkta om alla får möjlighet att yttra sig. Så jag tror vi måste välja - antingen accepterar vi att vissa blir kränkta eller också accepterar vi att yttrandefriheten inte kan omfatta alla.
Kommentarer