Den hälsosamme ekonomisten

Vi behöver förenkla trygghetssystemen

Intressant inlägg på Ekonomistas om arbetskraftens minskande inkomstandel. Inte för att jag blir speciellt mycket klokare av det, men så är det ofta med ekonomisk forskning - inga definitiva slutsatser.

Själv funderar jag över vilka slutsatser man kan dra gällande vårt skatteuttag? Alliansregeringen införde nystartsjobb som ett sätt att stimulera återgång i arbete. Om en arbetsgivare anställer en person som varit arbetslös ett år får denne ett avdrag som motsvarar personens arbetsgivaravgift.

Detta känns dock som en oavslutad reform. Om arbetsgivaravgiften är problemet, beror då inte detta på att marginaleffekten för nyanställda eller personer som jobbar deltid är för hög? Och beror i så fall inte det på att arbetsgivaravgiften är för hög - rent generellt?

Ett alternativ till att erbjuda rabatt i form av nystartsjobb vore att ge arbetsgivare ett generellt avdrag för arbetsgivaravgifter för de personer som hen är huvudarbetsgivare för? Låt oss säga att en arbetsgivare har åtta anställda. Om arbetsgivaren får göra ett avdrag på upp till 25 000 kronor per anställd som minst arbetar halvtid minskar dennas kostnad för att nyanställa med motsvarande belopp.

Om arbetsgivaravgifterna, exklusive pensionsavgiften, uppgår till 20% är lönen upp till 250 000 kronor därmed helt befriad från arbetsgivaravgifter. För staten skulle förslaget kosta 4,5 miljoner gånger 125 000 kronor gånger 0,2 - alltså 80 miljarder. Detta kan finansieras genom att momsen höjs till 25 procent på alla varor och tjänster, vilket skulle ge ungefär lika mycket i ökade intäkter.

Det intressanta med förslaget är att man på detta sätt kan påverka de samlade marginaleffekterna för en grupp som i dag har mycket höga marginaleffekter - de personer som är beroende av bidrag och ersättningar för sin försörjning.

Räknat från bruttolönen kommer marginaleffekten för låginkomsttagare att minska från ungefär 80 procent till 60 procent. Medelinkomsttagare betalar kommunalskatt på 25 procent av bruttolönen samt arbetsgivaravgifter på 32 procent av bruttolönen - alltså 57 procent. Skulle man kombinera en sådan reform med införandet av en negativ inkomstskatt blir effekten därmed en "flat tax" - alltså samma marginaleffekt oberoende av inkomst. 

Emellertid skulle fördelningen av marginalskatten mellan arbetstagare och arbetsgivare se lite olika ut. För låga inkomster får arbetsgivarna låga marginaleffekter och arbetstagarna höga. För lite högre inkomster får arbetsgivarna högre marginaleffekter och arbetstagarna något lägre.

Effekten vid en konstant timlön blir att det för arbetsgivaren är något mer förmånligt att anställa en person som inte kommit upp i full arbetstid jämfört med någon som redan arbetar mycket. Incitamenten skulle alltså driva mot högre sysselsättning på bekostnad av längre arbetstid. 

För att återanknyta till Ekonomistas inlägg - i takt med att vi går från ett samhälle där tillvaron är uppbyggd kring arbetsinkomster och anställning till ett samhälle där vi kommer att leva på en kombination av löneinkomster, kapitalinkomster, egenföretagande och bidrag är det nödvändigt att se till helheten.

Orsaken till att man hittills inte tänkt i de här banorna tror jag är att ekonomer i regel ser inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och bidrag som tre olika system. Personligen tror jag att det hämmar analysen. Löneskatter, arbetsgivaravgifter och ersättningar bidrar till att skapa det vi kallar marginaleffekter och ska man analysera marginaleffekter bör man se till hur alla dessa tre system samverkar. Ytterst handlar det om att förenkla för att kunna skapa mer flexibla trygghetssystem.

Kommentarer