Vem löser de praktiska problemen?
Diskussionen om flyktingmottagandet fokuserar på allt annat än det som är kärnfrågan - nämligen integrationen. Så var sker integrationen? Ja, i allt väsentligt sker den i kommunerna. Det handlar om hur skolan möter nyanlända, hur man hanterar försörjningsstödet och hur man erbjuder kompletterande insatser för att hjälpa nyanlända att få jobb.
Mycket konkret handlar det om att politiker måste våga fördela om resurser och satsa nu - för att få igen betydligt mer senare. Men det handlar också om att man måste våga säga nej till en slentrianmässig utbetalning av ekonomiskt bistånd.
För att kunna dra slutsatser om vad som fungerar och vad som inte fungerar krävs fältstudier. Vi måste förstå varför det i dag tar åtta år innan nyanlända når en - med hänsyn tagen till deras bakgrund - normal sysselsättning. Siffrorna är inte så dåliga efter åtta års vistelse i landet - det stora problemet är att man når dit sex år senare än man borde.
Många är inte intresserade av att integrationen lyckas - eftersom de har som sitt primära mål att begränsa invandringen. De pekar på allt elände som de menar kommer att inträffa i flyktingströmmens spår. Men även dessa personer förstår nog att problem måste hanteras här och nu. Även en Sverigedemokrat - som förespråkar kraftigt minskad invandring - borde ha ett intresse av att integrationen förlöper på bästa möjliga sätt, särskilt som det står klart att man misslyckats kapitalt i sin politiska ambition om att minska invandringen och givet att det anländer 200 000 personer bara i år.
Men tyvärr tror jag inte att de så kallade samhällsdebattörerna kommer att vara särskilt behjälpliga i de praktiska frågorna. Några kommer bara att sitta på läktaren och peka finger mot dem som ska hantera frågan. Vi kommer att få höra förslag från högern om att avskaffa LAS eller från vänstern om att tvinga rika moderatkommuner att ta emot fler. Men handen på hjärtat - inga av dessa förslag kommer att lösa problemen här och nu. De rika kommunerna har ingen allmännytta dit nyanlända kan anvisas och en uppluckring av LAS lär inte på kort sikt få någon större effekt. Dessutom är det inte så mycket lönenivån som anställningsbarheten som är problemet.
Det blir som vanligt lokala eldsjälar och ideella krafter som kommer att gå före och skapa goda exempel. De goda exemplen kommer att tas över av andra och förhoppningvis sprida sig från kommun till kommun. Medan tyckarna pekar finger och berättar hur bra det hade gått om vi bara hade följt deras råd.
Kommentarer