Varmt på Bantorget
Ägnar första maj åt att lyssna på Stefan Löfven. Det som slår mig är hur lik Olof Palme han har blivit - både till utseende och retorik. Han har med tiden blivit en alldeles lysande talare. Däremot är han betydligt sämre på att debattera. Men debatter kräver mer erfarenhet och improvisation. Linjetal är lättare att träna in.
När man hör Löfven är det svårt att tro att skillnaden mellan de olika politiska alternativen bara är några miljarder. På Norra Bantorget låter det som om det handlar om att välja mellan ett samhälle med madrasserade väggar och ett samhälle där bara den starkaste överlever.
För den som jämför den praktiska politiken med retoriken blir kontrasten närmast komisk. Som om tre miljarder till SBAB är skillnaden mellan utrerad nyliberalism och ombonad välfärdsstat.
Tror dock inte att de redan troende bekymrar sig om sådana detaljer. För de församlade åhörarna handlar det om att ännu en gång få tillhöra gänget som styr landet.
Det var åtta år sedan sist - en lång tid i utanförskap och kyla. Men på Norra Bantorget var det varmt. Slog mig att det nog var det enda varma stället i ett i övrigt tiogradigt Stockholm. Och att jag nog var en av få som inte applåderade de många och inte särskilt fyndiga skämt som värmde upp publiken. Något om att det går en röd tråd mellan B-politiker som Bush, Berlusconi, Björklund, Borg och Breinfeldt.
Hm, man måste nog vara väldigt mycket socialdemokrat för att skratta åt det. Om ens det hjälper.
Kommentarer