Varför så få ideella välfärdsproducenter?
Min och Anders Lundbergs rapport för Tillväxtanalys om varför det är så få ideella organisationer i välfärden publicerades i dag. Vi har analyserat hur det kommer sig att Sverige, till skillnad från många andra länder i Europa, har väldigt få ideella producenter av välfärdstjänster.
Vår slutsats är att det inte finns en förklaring, utan många. En viktig sådan är att den svenska välfärdsstaten byggdes upp med en uttalad förvaltningsstruktur. Den svenska ideella sektorn fick därmed aldrig en chans att spela samma viktiga roll som i många länder på kontinenten.
När välfärdsproduktionen nu decentraliseras är det de vinstdrivande aktörerna som har den ekonomiska styrka som krävs för att hänga med i utvecklingen. Den privata välfärdssektorn växer med ungefär tio procent per år och den ideella sektorn har därför svårt att samla det kapital som behövs.
En annan viktig faktor är att kommuner och landsting använder köp/sälj-system för att upphandla vård och omsorg. Kvalitetskraven blir då väldigt formaliserade och uttryckta i kontrakt - löftena om kvalitet tenderar att bli viktigare än kundernas förtroende för verksamheten. Detta gör det svårt för de ideella utförarna att utnyttja det förtroendekapital som de samlat på sig och de hamnar i ett underläge gentemot stora professionella koncerner.
I rapporten pekar vi på några tänkbara åtgärder för att stärka den ideella sektorn. En sådan åtgärd är att införa valfrihetssystem som gör det lättare för de ideella aktörerna att dra nytta av sitt förtroendekapital. En annan åtgärd är att på olika sätt underlätta kapitalförsörjningen till den ideella sektorn.
Med tanke på den viktiga roll som den ideella sektorn har i andra länder vore det märkligt om den inte på sikt skulle kunna spela en betydelsefull roll även i Sverige.
Kommentarer