Den hälsosamme ekonomisten

Varför opinionsmätarna inte mäter korrekt

Kan stödet för ett parti variera från 1,4 procent till 3,9 procent i två opinionsmätningar som är korrekt utförda? Nej, det kan det förstås inte. Väljer man ut 1 000 slumpmässigt tillfrågade personer är standardavvikelsen för ett parti som har 2,5 procent av väljarstödet sqr[(1-0,02)*0,02/1000], där sqr står för "roten ur". Standardavvikelsen för en sådan mätning är mindre än en halv procentenhet och sannolikheten för att ett parti som har 2,5 procent av väljarstödet skulle råka få 3,9 eller 1,4 är mycket liten - faktiskt mindre än en chans på 200.

Så även om mätningarna som gjorts av IPSOS, Demoskop och Novus inte säger så mycket om var Piratpartiet befinner sig i opinionen har de nu vetenskapligt bevisat att opinionsmätningarna inte återspeglar väljaropinionen korrekt.

Vilka kan då felkällorna vara? Ja, en väsentlig felkälla är hur undersökaren presenterar alternativen. De alternativ som läses upp först har enligt psykologen Daniel Kahneman större sannolikhet att fastna i minnet. Läser man upp nio alternativ är sannolikheten för att få ett korrekt svar mycket liten. Dessutom är det möjligt att vissa institut inte läser upp alla alternativ, utan bara vissa. Då får man ett ännu sämre resultat.

Andra felkällor är att man inte får tag på rätt målgrupp. Når man bara fasta telefoner eller bara mobiltelefoner med abonnemang uppstår en skevhet. Detta försöker instituten korrigera för genom att införa korrigeringsfaktorer och ställa följdfrågor, exempelvis vilket parti som intervjupersonen röstade på i förra valet. Men att denna metod inte fungerar för ett parti som Piratpartiet är uppenbart. Dels var skillnaden mellan resultatet i riksdagsvalet och EU-valet mycket stor, dels är det svårt att skilja mellan EU-valet och riksdagsvalet - de flesta minns helt enkelt inte om de röstade på samma parti eller på olika partier i dessa val.

Men hur ska man då kunna mäta opinionen på ett korrekt sätt? Det enda sättet är nog att arrangera mätningen så att valet blir så likt det verkliga valet som möjligt. Intervjuoffret kan få gå in i en vallokal med exakt samma miljö och med samma valsedlar som i det riktiga valet. Detta löser dock inte problemet med att människor är mer eller mindre benägna att gå och rösta. Och för att skatta röstningsbenägenheten måste man ha väldigt mycket information om varje individ - sedan går det möjligen att med hjälp av regressionsanalys göra en prognos.

Som ni förstår blir det väldigt dyrt att göra en undersökning utan inbyggd bias. Så ingen kommer att ens försöka göra det. Men visst går det att prestera bättre vid mätningen av de små partierna än vad man tycks ha lyckats med så här långt. Problemet är att de flesta opinionsinstituten lever på pengar från organisationer som inte har något intresse av att mätningarna blir bättre. Det skulle nämligen öppna den politiska marknaden för otrevlig konkurrens.

DN Sk NSK LT 

Kommentarer