Den hälsosamme ekonomisten

Varför ska man behöva slå vad om sin egen död?

Det svenska pensionssystemet är världsberömt. Det finns en mängd olika möjligheter att kombinera arbete med pension. Samtidigt undrar jag om inte systemet ger lite för många möjligheter och om det kanske skulle räcka med en pensionsålder - i stället för åtta valmöjligheter.

Pensionssystemet förutsätter i dag att man väljer vilket år man ska gå i pension. Man kan välja vilket år som helst mellan 61 och 67. Egentligen är valen många fler än så, eftersom man också kan välja att bara ta ut premiepensionen och att ta ut inkomstpension på deltid.

Men inget hindrar heller att man tar ut pensionen vid 61 års ålder och fortsätter att arbeta som vanligt. Om man får en så hög inkomst att man når gränsen för statlig skatt när man lägger ihop pensionsinkomsten med löneinkomsten kan det eventuellt vara en dålig idé att ta ut pensionen väldigt tidigt.

Bortsett från den möjligheten spelar det faktiskt ingen roll om man tar ut pensionen tidigt eller inte. De extra pengar som man tjänar under åren som man har både pension och lön kan man spara - till exempel i en privat kapitalförsäkring. Vissa förmåner har man förstås inte rätt till innan 65 års ålder - till exempel garantipensionen.

Men bortsett från några smärre teknikaliteter återstår enbart en faktor som avgör om man bör ta ut pensionen tidigt eller sent - om man förväntar sig att dö tidigare eller senare än genomsnittet. Om man är rökare och konsumerar stora mängder alkohol ska man alltså ta ut pensionen tidigt - rent statistiskt. Men är man ickerökare och tar en öl då och då ska man ta ut pensionen sent.

Sedan kan man väga in andra faktorer; som ärftliga sjukdomar, vilken socialgrupp man tillhör och vilken stadsdel man är bosatt i. Tidig eller sen död är det avgörande.

Det är på många sätt ett obehagligt beslut som Pensionsmyndigheten ber medborgarna att fatta. Ett av de viktigaste ekonomiska besluten under livet är att vi ska slå vad om när vi kommer att dö. "Do you feel lucky, punk?", som Dirty Harry uttryckte saken. Så alldeles oavsett vår egen attityd till risk är det här ett spel som vi alla tvingas spela. Vi måste alla skrapa livets Trisslott.

Min egen reflektion, efter att ha tänkt på saken, är att vi skulle vara lyckligare om vi slapp fatta det här beslutet. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att en fast pensionsålder vid - säg 61 år - vore en paretosanktionerad förbättring av pensionssystemet.

Att vissa personer väljer 61 år och andra 67 gör bara att pensionerna fördelas mer ojämlikt än annars. Det som kunde ha varit en försäkring mot ohälsa blir - på grund av möjligheten att välja pensionsålder - till en straffbeskattning av ohälsa. Friska personer som spelar sina kort rätt får med dagens pensionsmodell en högre pension än personer som drabbas av ohälsa.

Normalt är våra socialförsäkringar konstruerade på det motsatta sättet - att personer som drabbas av ohälsa får ta del av pengar från oss andra. Sjukförsäkringen är exempelvis tänkt att fungera på det sättet.

Mitt förslag är därför att man avskaffar den flexibla pensionsåldern och tvingar alla att gå i pension vid 61 års ålder. Jag vill påstå att ett sådant beslut tillhör ett av få politiska beslut som skulle ge oss alla en förbättrad välfärd - utan att kosta ett enda öre.

Kommentarer