Varför minskar sjukfrånvaron?
Ett år har gått sedan de första förändringarna på det socialförsäkringspolitiska området genomfördes av Alliansregeringen. Arbetsgivarnas medfinansieringsansvar togs bort för att underlätta för grupper som har svag kontakt med arbetsmarknaden, exempelvis långtidsarbetslösa och personer med funktionshinder. Dessutom avskaffades arbetsgivarnas ansvar för att lämna in en rehabiliteringsutredning.
Detta var de två första stegen i den reform av sjukförsäkringen som i sin helhet skulle presenteras i budgetpropositionen för 2008.
Den absoluta merparten av förslagen på sjukförsäkringsområdet har därmed ännu inte trätt i kraft. Det återspeglas måhända också av att den största minskningen av utanförskapet hittills har skett bland långtidsarbetslösa, inte bland personer med förtidspension.
Regeringens strategi för att minska det så kallade utanförskapet när det gäller sjukskrivningar och förtidspensioner är således till största delen ännu inte genomförd. Men även om antalet personer som beviljas förtidspension inte har minskat, så har ändå sjuktalen reducerats betydligt under året som gått.
Så varför sjunker då sjuktalet? En viktig förklaring är förmodligen den ökade uppmärksamhet som sjukskrivningsfrågor fått i samhället. Samtidigt finns betydande skillnader mellan sjukfrånvarons utveckling i olika landsting. Varför sjunker exempelvis sjukfrånvaron så kraftigt i Norrbotten, medan frånvaron i Jämtland närmast ligger still?
Förmodligen finns det någon landstingsspecifik faktor som förklarar utvecklingen. Det kan mycket väl ha att göra med landstingens ökade uppmärksamhet på sjukskrivningsfrågor. I vissa landsting arbetas det hårt med sjukskrivningsfrågor och rehabilitering, medan andra landsting
förhåller sig mer passiva.
Under 2007 förstärkte Alliansregeringen drivkrafterna i den så kallade sjukvårdsmiljarden. Förr fick landstingen behålla som mest 25 procent av den reducering på sjukpenninganslaget som en minskning av sjukfrånvaron i det aktuella landstinget orsakade. Nu får landstingen behålla 50 procent.
Förändringen kan tyckas liten och det är fortfarande maximalt en miljard kronor som betalas ut. Men ur ekonomisk synvinkel är det drivkrafterna på marginalen som räknas. Och på marginalen har drivkrafterna för landstingen att förbättra medicinsk rehabilitering och sjukskrivningsprocess fördubblats.
Vi har ännu inte några vetenskapliga belägg för att påstå att sjukvårdmiljarden är den faktor som vi söker. Men som nationalekonom vill jag i nuläget inte utesluta att så skulle kunna vara fallet.
Kommentarer