Den hälsosamme ekonomisten

Varför måste ersättningsnivån begränsas?

Regeringens förslag om att sjukpenningen efter ett år ska uppgå till 75 procent för alla, tilläggsförsäkringar eller inte, kritiseras från flera håll. Försäkringsförbundet anser att det är ett brott mot avtalsfriheten och TCO anser att förslaget strider mot ILO-konventionen.

Men hur är det då med andra socialförsäkringsförmåner, exempelvis bostadstillägget för pensionärer? I dag är gränsen för förmögenhet satt vid 100000 kronor och den som har en privat pensionsförsäkring av någorlunda betydelse göre sig icke besvär att söka BTP. Jag vill inte gå in på om detta är rätt eller fel, men något bostadstillägg kommer i alla fall inte i fråga. Och hur är det för den som tecknat sin villaförsäkring hos Folksam? Inte tillåts man väl teckna ytterligare en försäkring för samma hus hos If?

2005 års försäkringsavtalslag kap 6 § 4:

4 § Om samma intresse har försäkrats mot samma risk hos flera försäkringsbolag, är varje försäkringsbolag ansvarigt mot den försäkrade som om det bolaget ensamt hade meddelat försäkring. Den försäkrade har dock inte rätt till högre ersättning sammanlagt från bolagen än som svarar mot skadan. Överstiger summan av ansvarsbeloppen skadan, fördelas ansvarigheten mellan försäkringsbolagen efter förhållandet mellan ansvarsbeloppen.


Den första januari 1996 sänkte den socialdemokratiska regeringen sjukpenningen till 75 procent från den första sjukdagen. Från och med månad tre infördes en minskningsregel som innebar att ersättningen aldrig kunde överstiga 75 procent. Det var dock inte det första exemplet på att staten sätter villkor för utbetalningen av socialförsäkringsförmåner.

Olika försäkringsförmåner och bidrag prövas nämligen ständigt mot människors inkomster. Om detta må man tycka, men det är något som försäkringsgivare, offentliga eller privata, alltid har gjort. Den första minskningsregeln infördes i arbetslöshetsförsäkringen redan 1931.

Upprördheten från Försäkringsförbundet kan säkert förklaras med att man ser en begynnande marknad ryckas undan. Att TCO blir upprört är svårare att förstå, i alla fall ur ett rent intressegruppsperspektiv. Det finns nämligen i stort sett inga kollektivavtalade gruppförsäkringar som ger mer än 75 procents ersättning efter ett års sjukskrivning.

Men nu är jag ekonomistisk igen. Kanske är det något slags principiellt ideologiskt motstånd mot inkomstutjämning som det handlar om? Det här med solidarisk lönepolitik och utjämning av levnadsvillkor gäller kanske bara löner, inte bidrag.

Kommentarer