Varför inte medborgarlön?
Andreas Bergh frågar sig i ett blogginlägg varför vi inte har medborgarlön i Sverige. Vill som en kommentar först bara påpeka att vi faktiskt har det för en specifik grupp. Det handlar om alla som hade beviljats permanent sjukersättning före 1 juli 2008.
Men i grunden tror jag att förklaringen är att tanken om medborgarlön bygger på en ekonomisk modell som bortser från andra incitament än de renodlat pekuniära (i termer av ersättningsnivåer och arbetsinkomster, et cetera). I praktiken är dock sådana icke-pekuniära faktorer helt avgörande.
Sannolikt ger ett system med medborgarlön inte högre samhällsnytta än ett system med screening (exempelvis en administrativ bedömning av arbetsförmågan i sjukvården eller av en myndighet). Tror att det finns en övertro på ekonomiska faktorer bland ekonomer. Hur kan man exempelvis, med ekonomiska faktorer allena, förklara att sjukfrånvaron först tredubblades under några år, från 1997 till 2002, för att sedan, mellan 2004 och 2010, sjunka från 300 000 till 91 000?
Det räcker helt enkelt inte med ekonomiska incitament för att förklara så stora förändringar. Det handlar mer om attityder, portvaktsfunktioner och administrativa regler. Under hela den period som sjukfrånvaron först tredubblades, och sedan gick tillbaka till samma nivå som förut (eller ännu lägre), har ersättningsnivåerna varit relativt konstanta.
George Akerlof konstaterade redan 1978 (Akerlof G A, 1978, The economics of ”tagging” as applied to the optimal tax, welfare programs, and manpower planning, The American Economic Review, Vol 68, No 1) att man kunde förbättra systemet med negativ inkomstskatt genom att tillämpa någon form av screening. Skälet är att ett system med låga marginaleffekter vid höga inkomster bara är optimalt för personer som har hög arbetsförmåga, medan ett system med något lägre marginaleffekter vid låga inkomster torde vara bättre anpassat för personer med låg arbetsförmåga (exempelvis på grund av funktionshinder eller andra faktorer).
Tror att negativ inkomstskatt är en ersättningsmodell som går att tillämpa, men bara i kombination med en fungerande administrativ screening (arbetsförmågeprövning). Kan man välja ut de grupper som bäst tillgodogör sig ett system med låga marginaleffekter i den nedre delen av inkomstskalan är det dock möjligt att ha ett system med "targeted negative income tax".
Men sett som enda modell är det troligt att medborgarlön eller negativ inkomstskatt skulle leda till ett lägre arbetsutbud och mindre välfärd än dagens svenska socialförsäkringsmodell, vilket också empiri från USA antyder (Moffit, R A, 2004).
Kommentarer