Varför höll inte Magdalena Andersson fast vid sitt förslag?
Går man tillbaka till 2014 - när tanken på en bankskatt såg dagens ljus - presenterade Magdalena Andersson skatten som en utökad stabiliseringsavgift. Jag tror hon hade kunnat få stöd för den tanken från delar av näringslivet och förmodligen även från fackföreningsrörelsen. Det är därför en gåta att hon mitt under arbetet med att förbereda skatten vänt på klacken och valt en modell som de flesta bedömare ser som skadlig för ekonomin.
Dessutom har regeringens nuvarande förslag ingen som helst stabiliserande effekt på det finansiella systemet - tvärtom. Det riskerar att slå mot alla företag som ägnar sig åt någon form av finansiell verksamhet.
TCO föreslår att regeringen går tillbaka till det ursprungliga förslaget. Det vore enkelt att bara lägga på en extraskatt på den redan befintliga stabilitetsavgiften. En sådan avgift skulle heller inte orsaka lika stora administrativa problem som en skatt baserad på lönesumman.
Ibland är regeringens vägar outgrundliga. Det här förslaget är nästan ännu märkligare än kemikalieskatten, som faktiskt hade provocerats fram av en utredning som Alliansen tillsatte. I det här fallet är det även politiskt obegripligt att socialdemokraterna väljer den svåra vägen.
Kommentarer