Den hälsosamme ekonomisten

Varför gå över ån efter vatten?

Birgitta Rydberg föreslår på DN-debatt att landstingen ska överta kostnadsansvaret för sjukfrånvaron. Det tror jag är en onödigt komplicerad lösning och jag ska utveckla varför nedan.

Dock håller jag med Rydberg om att sjukskrivningsmiljarden och Finsam har varit viktiga faktorer för att förbättra arbetet med ohälsofrågor i landstingen. Både sjukskrivningsmiljarden och samverkansmedlen har bidragit till att landstingen arbetar mer aktivt med frågor om sjukfrånvaro och ohälsa.

Båda dessa satsningar har säkert också bidragit till att antalet personer med förtidspension nu är färre än en halv miljon. Och i frågan om huruvida ett överförande av kostnadsansvaret för sjukförsäkringen till landstingen skulle leda till sänkt sjukfrånvaro är jag också övertygad om att så skulle vara fallet.

Men att överföra hela ansvaret skulle inte vara så populärt i län med en hög sjukfrånvaro. Jämtland skulle exempelvis behöva höja landstingsskatten med fem till tio kronor för att täcka kostnaderna för sjukskrivningar och förtidspensioner. Så rimligen måste det finnas någon form av utjämningssystem för att hantera det faktum att olika län har olika förutsättningar. Åldersstrukturen varierar, liksom sammansättningen av branscher och företag.

Ett annat problem är att sjukskrivningsprocessen styrs av statliga lagar och förordningar. Dessutom kan enskilda alltid överklaga till länsrätt och kammarrätt. Enskilda landsting och regioner har därför litet utrymme för att fatta beslut som avviker från de beslut som fattas i andra landsting. Och vad är då poängen med regionalt ansvar?

Den främsta poängen med att föra över ansvaret till landstingen torde vara att man därmed överför själva kostnadsansvaret. Så vad uppnår man egentligen med att ge landstingen fullt kostnadsansvar - när man har korrigerat för olika befolkningssammansättningar och andra förutsättningar?

Jo, det handlar om att landstingen själva står för kostnaderna vid förändringar av sjukfrånvaron. Om kostnaden för sjukfrånvaron går upp med tjugo miljoner ett visst år ska landstinget betala tjugo miljoner. Och om kostnaden för sjukfrånvaron går ner med tjugo miljoner ska landstinget kunna tillgodogöra sig dessa pengar.

Med sjukvårdsmiljarden överförs dock kostnadsansvaret för sjukfrånvaron till landstingen på marginalen, vilket har exakt samma effekt på landstingens prioriteringar som en renodlad skatteväxling. Med årets avtal handlar det om att landstingen får ungefär 100 kronor per minskad sjukfrånvarodag.

För att uppnå samma effekt/incitament via en skatteväxling skulle man behöva växla fem miljarder kronor. En skatteväxling på fem miljarder skulle bli dyr, krånglig och ineffektiv. Mitt argument mot Rydbergs förslag är därför inte så mycket principiellt som praktiskt. Varför ska man gå över ån efter vatten?
 

GA PA1 PA2 AB1 AB2 Bm Da Ex GP HD SDS SmP SvD VK 
 

 

 

Kommentarer