Den hälsosamme ekonomisten

Varför finns det ingen GDPR i USA?

I Kalifornien pågår en dragkamp mellan delstaten och den federala regeringen om privatpersonerns rättigheter till sina data. Kalifornien är på väg att införa ny lag för att skydda privatpersoners rättigheter mot att företag använder deras data - lagen är snarlik GDPR som nyligen infördes i EU. Lagförslaget kan dock komma att stoppas innan det ens trätt i kraft. Så viktigt anser kongressen och datajättarna det är att förhindra införandet av lagar som stoppar nätjättarnas möjlighet att använda personuppgifter.

Det slår mig att det råder viss inkonsekvens här. I USA håller man hårt på de immateriella rättigheterna. Detta är företags rättigheter att under vissa omständigheter monopolisera kunskap. Delar av de immatriella rättigheterna är okontroversiella och tveklöst samhällsekonomiskt lönsamma, exempelvis bruket av varumärken. Andra delar - till exempel patenträtten - är mer omstridda. Och även varumärkesskyddet kan i många fall vidgas på ett sätt som ter sig orimligt.

Ironiskt nog har USA aldrig försvarat individernas rätt till sin egen identitet. Utgångsläget i USA är att företag får använda personuppgifter fritt för att skapa nya tjänster. Tjänsterna kan sedan - när de väl etablerats - komma att omfattas av rättigheter som privatpersonerna själva förvägras. 

Nätjättarna har skapat snillrika mekanismer för att få oss att lämna ifrån oss de rättigheter som vi eventuellt har. Efter att vi under oklara omständigheter gett Facebook rätt att använda våra ansikten finns inte längre någon kontroll över vad företaget, eller andra företag, får göra med informationen.

En vanlig frågeställning i filosofin är om man får sälja sig själv som slav. I det flesta fall är svaret på frågan: NEJ. Du kan inte frånhända dig rätten till ditt liv, din rätt att gifta dig med vem du vill eller andra fundamentala delar av vad det innebär att vara en fri individ. Du kan skuldsätta dig, men även här finns tydliga gränser. Du kan stängas ute från kreditsystemen och staten kan ta ifrån dig allt, utom vad som krävs för mat och för hyra, för att betala dina fordringsägare. Men du är i viktiga avseenden fortfarande en fri individ. En fri individ med betalningsanmärkningar, men i alla fall.

Om vi nu tycker att immateriella rättigheter ska finnas vid sidan av fysiska rättigheter - innebär det att de immateriella delarna av min person bör åtnjuta samma skydd som de fysiska delarna? På vilket sätt är det mindre problematiskt om människor säljer sina grundläggande immateriella rättigheter under oklara omständigheter? Och kommer vi att få ett nytt slaveri - där våra immateriella jag under slavliknande omständigheter tvingas arbeta för multinationella företag - bara därför att företagen var smarta nog att lägga ett bud när vi inte hade något annat val än att sälja oss själva på den immateriella slavmarknaden?

Vi står inför ett vägval där USA och EU valt olika vägar. EU och Kalifornien menar att det finns individuella immateriella naturliga rättigheter, medan USA (den federala staten) menar att allt är föremål för förhandling och att individdata kan köpas och säljas på marknaden - individdata bör betraktas som oberoende av individen själv. Att det dock - någonstans -  finns en gräns är uppenbart. Försök att ta ut pengar från någon annans bankkonto genom att använda dennes identitet - även i USA kommer detta att beivras.

Om vi menar att immateriella rättigheter existerar och bör försvaras av staten finns det en följdfråga som måste få ett svar. Vem äger rätten till din digitala identitet? De gamla naturrättsfilosoferna lär inte ha något bra svar på den frågan - de kan faktiskt inte ens reda ut rättigheterna i det fysiska samhället ordentligt. 

Min gissning är att rättigheterna på sikt kommer att hamna där det är samhällsekonomiskt effektivt. Slaveriet upphörde därför att det var mer ekonomiskt effektivt att låta människor bli entreprenörer och forskare - snarare än dragdjur på åkern. Människors potential kommer mer till sin rätt om vi begränsar överhetens godtyckliga kontroll. Det omfördelning som sker i de flesta moderna ekonomier kan förklaras av att det vore slöseri med mänskliga resurser att över en längre tid låta vissa delar av befolkningen stå under godtyckligt inflytande från andra.

Det digitala slaveriet kan komma att gå samma väg som det fysiska. Eller inte. Vi bör inte utesluta att digitalt slaveri faktiskt är mer effektivt än ett samhälle där individerna har kontroll över sin digitala identitet - trots att det fysiska slaveriet inte var det. Effektivt och effektivt, förresten. Under de produktionsförhållanden som rådde när slaveriet förekom var det måhända inte lika ineffektivt som det hade varit under dagens produktionsförhållanden.

Vi ska inte ens utesluta att det digitala slaveriet indirekt leder till ett fysiskt slaveri. Då tror jag kanske inte att piskor och slavmarknader kommer att göra comeback, men det är möjligt att vår handlingsfrihet med tiden inskränks i så stor utsträckning att vi upplever oss som lika ofria som slavarna på plantagerna i den amerikanska södern. Det som kännetecknar en slav är att den inte får äga egendom och i ett samhälle där den viktigaste råvaran i produktionen är information försätts den som inte äger sin digitala identitet i praktiken i ett slavliknande tillstånd.

Våra riksdagspolitiker tycks helt omedvetna om att hanteringen av de immateriella rättigheterna är en ödesfråga - av samma vikt som frågan om slaveriet var i 1800-talets USA. Det är egentligen bara Piratpartiet som har en uttalad åsikt i frågan. Men det kan vara viktigt att ta ställning redan nu. Den som hamnar på fel sida av historien i dag kommer kanske i framtiden att betraktas på ungefär samma sätt som de som än i dag samlas under sydstatsflaggan. Eller också hamnar vi alla på fel sida av historien och då spelar det inte så stor roll.

Kommentarer