Den hälsosamme ekonomisten

Varför bör man rösta på Piratpartiet?

Sedan 2013 har jag varit engagerad i Piratpartiet. Jag började engagera mig ett år efter att jag lämnat Moderaterna när de inte stod upp för offentlighetsprincipen i EU. Som politisk broiler kan jag inte släppa politiken helt, men jag vill helst arbeta för något jag tror på - inte för ett parti i största allmänhet.

Det viktiga för mig är att göra något för att vrida samhället i rätt riktning. Piratpartiet startade som en protest mot inskränkningar i rätten att dela filer och en upphovsrätt som i grunden är alltför strikt för att passa digitala samhället. Men det är mer än så. Principen är att vanliga medborgare har rätt till ett privatliv, men att den politiska maktutövningen måste vara transparent.

Vi ser i dag en trend i motsatt riktning. Den politiska makten känner sig på allvar hotad av vanliga människors förbättrade möjlighet att göra sin röst hörd. För liberaler kan det vara beklämmande att folket - när de väl kommer till tals - visar sig vara allt annat än liberala och för öppenhet. För makthavarna ger detta ironiskt nog en öppning. Medborgarnas tendens att tycka "fel" kan utnyttjas av makthavarna för att åter lägga locket på. "Folket fick sin yttrandefrihet, men de missbrukade den - så nu tar vi den ifrån dem."

En vattendelare är det amerikanska åtalet mot Julian Assange för spioneri. Vad man än tycker om Assange har han med hjälp av Chelsea Manning publicerat nyheter som i allt väsentligt bygger på journalistiskt arbete. Vi har Edward Snowden, som avslöjat den massövervakning som bedrivs av NSA. Tills motsatsen bevisats handlar detta om grävande journalistik. Att Snowden brutit mot lagar står nog helt klart, vilka lagar som publicisten Assange brutit mot är mer oklart.

När en fotograf avslöjar att Emmanuel Macrons medhjälpare, iklädd polisuniform, misshandlar en demonstrant griper den franska säkerhetstjänsten in och kallar både fotografen och tidningens chefredaktör till förhör. Som om det inte redan var problematiskt att behålla vattentäta skott mellan makten och maktgranskarna.

Någon aktör sätter upp en traditionell "honungsfälla" - för att avslöja FPÖ:s vice partiledare Heinz-Christian Strache. Transparens förvisso, utom när det gäller vem som satt upp fällan. Många misstänker att det rör sig om västliga underrättelsetjänster, eftersom politikern är kompis med Putin. Upplägget är mycket sofistikerat och lär ha krävt enorma resurser.

I Equador sitter en svensk programmerare - Ola Bini - häktad, misstänkt för spioneri. Han misstänks för att ha kommit åt privata bilder där landets president äter lyxiga måltider i sängen via dataintrång. Det är dock oklart vilka bevis regeringen har - annat än att Bini har kontakter med Wikileaks. 

Ser ni mönstret? Läckor bör helst sanktioneras av makthavare och den som medelst grävande journalistik försöker avslöja makthavarna råkar i allt större utsträckning illa ut. Man behöver inte ha foliehatt på för att inse att den politiska makten alltmer slår mot de aktörer som försöker skapa transparens. I Sverige har vi varit relativt förskonade från angrepp mot grundläggande demokratiska institutioner, men det kommer även här - vänta och se.

Transparens är inte enbart något som berör makthavarna. Massövervakning av medborgarna är ett sätt att förhindra organiserade angrepp på demokratin. Men var går gränsen mellan att massövervaka för att hindra terrorism och att massövervaka för att kontrollera demokratin och befästa den egna makten? Rätten att yttra sig fritt kanske kan försvaras, men vad händer om människor som yttrar sig fel registreras och sedan exkluderas från det demokratiska samtalet?

Upphovsrätten kan fungera som en inskränkning av yttrandefriheten. Kritik av företag bemöts inte sällan civilrättsligt och användning av så kallade memes hotas av EU:s nya upphovsrättsdirektiv. I Sverige kan man endast förtala privatpersoner, men vem som helst - även juridiska personer - kan använda en strikt upphovsrätt för att slå tillbaka kritik.

Öppenhet, lagstyre och personlig integritet är värden som alla partier säger sig stå för. Men när de tvingas välja väljer de ofta fel. Det beror på att inget parti sätter dessa frågor främst. Det är alltid något annat som är viktigare.

Så är det inte för Piratpartiet. Det är det enda parti som prioriterar demokratin - även om det tillfälligt går att vinna röster på att göra något annat. Och i enlighet med min ambition att välja parti i syfte att flytta upp demokratifrågorna på dagordningen blir detta ett naturligt val.

Toppkandidaterna i EU-valet (se bilden ovan: Fotograf Stefan Roudén) är Mattias Bjärnemalm, Katarina Stensson och Magnus Andersson. Enligt min mening den starkaste uppsättningen någonsin, det går att läsa mer om kandidaterna här. Mattias Bjärnemalm har arbetat i EU-parlamentet i många år och vet hur man får inflytande. Katarina är tekn lic i Fysik och Magnus är programmerare från Göteborg.

Åsså till frågan om varför man ska rösta på ett parti som inte ens redovisas i opinionsmätningarna? Tja, Piratloggan är nog det starkaste politiska varumärket i Europa. Och även om Piratpartiet i Sverige ännu inte samlar fyra procent av väljarna har det stor betydelse hur många som lägger sin röst på partiet. Om fler än en procent av väljarna röstar på Piratpartiet kan även Sverige komma med på tåget och Piratpartiet får valsedlar i nästa EU-parlamentsval. Då kan partiet använda sitt internationella kontaktnät för att under tiden bygga en allt starkare partiorganisation. Vi har goda chanser att nå det målet.

I Tjeckien, Island, Tyskland och flera andra länder har piraterna redan stort inflytande - i Tjeckien är partiet till och med störst. Piratpartiet är det första sant europeiska partiet - de övriga partierna har bara löst sammansatt grupper. 

Har jag övertygat er om att rösta Pirat? Glöm inte att ni kan ändra er röst genom att gå till vallokalen och lägga Piratpartiets valsedel i kuvertet på söndag, om ni nu mot förmodan redan skulle ha röstat fel.

Kommentarer