Den hälsosamme ekonomisten

Varför Apple Music låter bättre

En artikel om ljudkvaliteten för några olika streamningtjänster fick mig att göra lite research. Chad Woodford hade lyssnat på tre olika stremingtjänster; Tidal, Spotify och Apple Music. Även om man ska ta alla slutsatser om ljud med en smula salt skulle det kunna ligga något i hans något märkliga slutsats - att Apple Music är den tjänst som låter bäst om man har en bra musikanläggning.

Orsaken till att detta kan tyckas ologiskt är att Apple Music strömmar med lägst bandbredd av de tre tjänsterna. Tidal HiFi använder 1411 kbps och formatet FLAC. Spotify använder OGG Vorbis med 320 kbps. Apple, slutligen, använder 256 kbps och formatet AAC.

Naturligtvis har Tidal bäst ljud, eller hur? Nja, riktigt så enkelt är det inte. CD-skivans 16 bitar ger egentligen tillräckligt utrymme för att återskapa ljudet så nära verkligheten man kan kräva. Allt annat är mer religion än fysik. Mycket talar för att även en något långsammare överföringshastighet skulle vara fullt tillräcklig.

Men kan ljudet från Apple verkligen vara bättre än ljudet från Tidal? Om man tar Woodfords bedömning på allvar går det att tänka sig flera olika förklaringar. Accepterar vi fysikens lagar är bithastigheten ganska ointressant, så länge den är tillräckligt hög för att skapa en god approximation till det faktiska ljudet. Mycket talar för att 256 bitar och bra algoritmer räcker och blir över. Av större betydelse blir därför användningen av det dynamiska utrymme som man har tillgång till.

De flesta musiktjänster använder de färdiga CD-skivorna som masterinspelningar. Det innebär att de brister som finns på dessa skivor följer med till streamningtjänsten. Och även om tekniken för musikproduktion över tid har blivit allt bättre har konkurrensen mellan skivproducenterna introducerat ett helt nytt problem, som kulminerade för några år sedan, nämligen "dynamisk kompression".

Skälet till att man komprimerar inspelningarna är att stereoanläggningarna i vilket fall som helst ofta är för dåliga för att kunna dra nytta av skivor med full dynamik. Det är med andra ord inte säkert att man upplever en inspelning med stort dynamiskt omfång som bättre. Har man en dålig stereo eller spelar i en miljö med mycket störande ljud, till exempel i bilen, kan en komprimerad inspelning bli mer tilltalande. Ett annat skäl är att en låt som spelas på hög volym i regel uppfattas som bättre. Detta har gett upphov till ett slags "tragedy of the commons", där artisterna i strävan att göra intryck lägger sina låtar allt närmare den övre dynamiska gränsen.

Skivor som getts ut de senaste åren tenderar dock att ha ett något större dynamiskt omfång, då missbruket tycks ha minskat. En orsak kan vara att streamingtjänsterna i vilket fall som helst normaliserar volymen, vilket gör att övertaget som man får genom att höja volymen elimineras. Försöker producenten ändå göra det blir resultatet ett mindre levande ljud (en plattare ljudbild) och en effekt motsatt den avsedda.

För att pröva om Apple verkligen levererar bättre ljud gjorde jag samma sak som Woodford. Visserligen kostar inte min stereo en halv miljon, men jag tänkte att det kanske skulle gå att höra skillnad ändå. Faktum är att jag fick samma uppfattning. Apple tycks använda en större del av det dynamiska utrymmet. Musiken är mer levande jämfört med Tidal HiFi, även om båda tjänsterna för all del låter bra. Men det handlar inte om bithastigheten, som jag personligen tror är av rätt underordnad betydelse. Apple är i det avseendet tillräckligt bra och AAC är dessutom en väldigt bra komprimeringsalgoritm.

Apple utgår ofta från masterinspelningarna för att framställa sina digitala kopior. Det gör att man kan placera ljudet på ett mer exakt sätt i det dynamiska utrymme som står till buds. Ett gäng ljudnördar har roat sig med att granska hur de olika streamingtjänsterna hanterar det dynamiska utrymmet. Det visar sig att Apple använder den lägsta målnivån för ljudnivån. Även om jag inte är säker på att jag förstår exakt hur det fungerar tror jag att Apples regler tvingar producenterna att vara återhållssamma med komprimeringen. Det innebär i så fall att källmaterialet som streamas från Apple får en bättre dynamik.

Samma låt kan alltså låta olika beroende på vilken streamingtjänst man använder. Apple använder också speciella verktyg för att se till att musiken levereras med en dynamik som passar till Apple Music och Itunes. På sidan www.tunescore.com kan man läsa följande.

iTunes Sound Check and Apple Music/iTunes Radio use a target level of
-16LUFS and this would be a suitable target for more dynamic material.

Tidal uses a target level of -14 LUFS that is a nice middle ground for most music that wants to be somewhat dynamic.

YouTube uses a target level of -13 LUFS, a tiny bit less dynamic than Tidal.

Spotify uses a loudness target of -11 LUFS and as you can see this is 5 dB louder than iTunes/Apple Music. This is more in the territory of low dynamic range, heavily limited content.

Spotify har dock på senare tid sänkt sitt målvärde till -14 LUFS.

Observationen att Apple Music faktiskt levererar mer dynamik och därmed gör sig bättre på en dyrare stereo behöver därför inte vara fel. Om man till det lägger att Apple har en större andel material direkt från studiomastrar, att man sannolikt har en mjukvara som passar bra till Apple-TV och Ipads och att tjänsten har ett enormt utbud talar mycket för att man som audiofil antagligen bör välja den tjänst som har den lägsta strömningshastigheten av de tre.

Att Apple Music sedan kostar hälften så mycket som Tidal HiFi gör ju inget.

Kommentarer