Varför är Svt.se en dagistidning?
Läser artikeln i Journalisten om Sveriges Televisions digitala satsning:
"Mottot för SVT Nyheter Online är 'kort'; korta videoinslag, korta texter. Målgruppen är personer i åldern 20-40 år som tittar i mobilen. De exemplifieras med 'Nyfikna Nicole och Nassim' som 'älskar utmaningar, gillar förändring, äventyr och att upptäcka nya saker', samt med 'Sociala Sahar och Seb' som 'vill vara med där det händer' och 'tränar på gym tillsammans' och gärna provar ny matlagning 'och delar stolt på Instagram'."
Att det finns olika uppfattningar på en arbetsplats om vilken väg som är den bästa är helt naturligt. Under ytan kan man spåra en kritik mot att texterna görs korta för att man inte ska riskera att tappa läsare. Det är som om varje tappad läsare är en lika stor förlust - oavsett om de visade något intresse till att börja med. Men talesättet lyder: "Lätt gånget, lätt förgånget." Den som lockades till Svt.se med en artikel om orgasmgaranti var kanske inte sidans trognaste läsare till att börja med.
Hur som helst, jag tror att kritikerna av strategin som beskrivs ovan är på rätt spår. Att rikta nyheterna till läsare med kort tålamod må ha varit rätt strategi för fem-tio år sedan - då sociala medier var något nytt och sökmotorerna ointelligenta. Nu är situationen en annan - marknaden för klickjournalistik är mättad, sökmotorerna använder AI och varumärket är viktigare än besökstalen.
Det har redan tidigare slagit mig att SvT hamnar oväntat långt ner i sökresultaten, trots att man inte använder betalvägg. Givet massor av resurser och att man saknar den begränsning som publikationer som DN och SvD lagt på sig själva är placeringarna anmärkningvärt klena.
Studerar vi koden på webbsidan hittar vi en javascriptintensiv sida och strukturerade data med koppling till Facebook (Open Graph) och Twitter. Men man saknar det viktigaste protokollet - Schema. För en publikation som saknar restriktioner för tillgång till innehållet verkar det konstigt att utelämna den viktigaste strukturella märkningen.
Basen för sidan tycks vara javascriptbiblioteket React . Sidan är förvisso snygg och garanterat integrerad med appar och annat, men den saknar appeal för den som vill läsa längre texter. Det är uppenbart att utvecklarna har inriktat sig på att göra webbplatsen lättläst och integrerad med sociala medier.
Det som saknas är de längre, analyserande, texterna. Man kan argumentera för att SvT är ett etermedium och att webbsidan bara är ett komplement. Men om Sveriges Television är beredda att kompromissa med sitt goda rykte genom att göra klickjournalistik borde man lika gärna kunna utmana DN och SvD genom att tillverka seriösa texter som lockar besökare från sökmotorerna.
För att uttrycka det drastiskt - SvT har resurserna för att göra en New York Times, men väljer att producera en nättidning för dagisbarn. Man bryr sig heller inte om att i särskilt stor utsträckning marknadsföra publikationen för sökmotorerna.
Jag förstår hur det har gått till. Sveriges Radio är en stor organisation, där ledningen är hermetiskt avskuren från den tekniska expertisen. Ledningen förstår säkert att sociala medier har betydelse för läsandet, men den begriper inte att sökmotorer läser och analyserar innehållet och att originalitet och djup numera belönas. Jo, för några år sedan var tanken på att göra en textmässigt tunn produkt med goda kopplingar till Twitter och Facebook säkert en utmärkt idé. I dag - när tiotusen andra aktörer kommit på samma tanke - är det något mindre smart.
Det skulle inte krävas stor ansträngning för att omvandla SvT från en dagistidning till något mycket bättre. Ledningens mentala bild är att det finns en skala från populism till nörderi och att ledningens roll är att bestämma exakt var på denna skala som en nätpublikation bör befinna sig. Men så är det inte längre. Långa och analyserande texter är en klickfälla, eftersom sökmotorerna vet att läsarna finner innehållet intressant och unikt. Att vinna läsare på en artikel om "orgasmgaranti" är dessutom inte lika mycket värt som att vinna den på en lång analyserande artikel om terrorrörelsen IS uppkomst. Skälet är att den första artikeln skadar varumärket, medan den senare artikeln lyfter SvT och höjer sannolikheten för att läsare ska komma tillbaka - även när det inte ligger några klickvänliga rubriker på Facebook.
Många skulle garanterat bli upprörda om SvT drog nytta av sina fördelar i termer av kapital, kompetens och tillgänglighet. Sanningen är att man skulle sopa banan med all konkurrens om man försökte och göra journalistkollegorna på konkurrerande plattformar arbetslösa. Men i stället för att tävla i den gren där man har sina komparativa fördelar väljer SvT dagisjournalistikens självförnedring. Det är en gåta - som jag tror bara kan förklaras av att organisationens experter på strategi och teknik inte talar med varandra.
Kommentarer