Varför är alla missnöjda med äldreomsorgen?
Ibland undrar man vad det är som gör att människor nästan alltid är nöjda med tandvård och sjukvård, men missnöjda med äldreomsorgen och Försäkringskassan. Det handlar ju inte om hur mycket pengar som läggs på den aktuella tjänsten. Sverige är förmodligen det land som lägger mest i världen på såväl äldreomsorg som transfereringar.
Tandvårdssubventionerna, däremot, har alltid varit marginella; även om de förvisso har fördubblats i och med regeringens tandvårdsreform. Och när det gäller sjukvård är de offentliga utgifterna i Sverige varken högre eller lägre än i andra länder.
Det negativa sambandet mellan offentliga utgifter och kundnöjdhet får mig att fundera på om sambandet går i motsatt riktning. Kanske lägger vi oproportionellt mycket pengar på bidrag och äldreomsorg just därför att vi är missnöjda med just dessa offentliga tjänster?
Fast egentligen tvivlar jag även på detta. Det verkar nämligen inte finnas något samband alls mellan brukarnas nöjdhet och hur mycket pengar som spenderas på äldreomsorg i en viss kommun.
Sveriges kommuner och landsting (SKL) visade dessutom i en rapport, som inte har marknadsförts speciellt hårt sedan den kom ut, att resurserna till kommuner och landsting ökat kraftigt de senaste åren. Exempelvis satsar staten två miljarder kronor årligen på åtgärder för att förbättra äldreomsorgens kvalitet. Det är en av de största nysatsningarna av Alliansregeringen över huvud taget. Och ändå är missnöjet precis lika stort som tidigare.
Så förklaringen står kanske att finna i typen av tjänst som erbjuds. En hypotes är att tjänster som inte åtföljs av en stigande livskvalitet för brukarna generellt får ett lägre betyg än tjänster som förbättrar livssituationen.
Tandvård: Man kommer in till tandläkaren med våldsam tandvärk, får tanden utdragen och blir av med smärtan.
Sjukvård: Man kommer in akut med blindtarmsinflammation, får blindtarmen bortopererad och blir av med smärtan.
Försäkringskassan: Man blir sjuk, får sjukpenning med 80 procent av den tidigare lönen och blir småningom förtidspensionär med 64 procents ersättning.
Äldreomsorg: Man kan inte längre klara sig själv utan stöd och hjälp, får hemtjänst och småningom särskilt boende och blir inte yngre.
Kanske spelar vissa former av samhällsservice inte på samma planhalva som andra former av service? Det är en hypotes som möjligen skulle gå att testa empiriskt.
En annan möjlig förklaring är att det handlar om incitamenten för aktörerna i branschen. På en konkurrensutsatt marknad måste varje leverantör, privat som offentlig, framhålla sin höga kvalitet för att attrahera kunder och få intäkter. Men på en centraliserad, politiskt styrd, marknad måste varje aktör framhålla sin låga kvalitet för att få ökade anslag.
Och förmodligen handlar det om en kombination av dessa faktorer.
Kommentarer