Den hälsosamme ekonomisten

Vårdvalet har skapat groteska politiska överdrifter

Hög ersättning per patientbesök leder till hög produktivitet, men kan ha andra negativa effekter. Fast ersättning per patient leder till låg produktivitet, men kan också ha fördelar. Diskussionen om prestationsersättning eller capitation har pågått i hundra år och har inte speciellt mycket med vårdvalet att göra. 

Jag tror att man kan arbeta vidare med sjukvårdens ersättningsmodeller för att förbättra och skapa helhetstänkande. Det är också därför som regeringen storsatsar på utveckling av vårdens informationsteknik, klassificeringssystem och ersättningssystem.
 
Diskussionen om vårdvalet borde däremot handla om tre saker:
 
1) Är det patienterna som ska välja eller politikerna?
2) Är det vårdgivarna som ska bestämma om de ska etablera sig eller politikerna?
3) Ska ersättningssystem ge rättvisa villkor för vårdgivare, eller ska vissa vårdgivare favoriseras av politiska beslut?
 
Principerna för vårdval är enkla: Det ska råda valfrihet för patienterna, etableringsfrihet för vårdgivarna och rättvisa villkor för ersättning.
 
Mer reglerat än så är inte det fria vårdvalet. Men jag kan förstå om socialdemokraterna gärna vill diskutera något helt annat, exempelvis fördelningen mellan fast och rörlig ersättning i Stockholms specifika vårdvalsmodell. 
 
Och det kan man ju gärna diskutera. Men denna fråga har faktiskt inte så mycket med själva vårdvalsreformen att göra, som är en nationell ramlagstiftning där både Stockholmsmodell, Hallandsmodell och Gotlandsmodell får plats. 
 
Med tanke på att socialdemokraterna ställer sig bakom vårdval i flera landsting blir den diskussionen dock betydligt svårare att hantera för ledande socialdemokrater.
 
 

Kommentarer