Den hälsosamme ekonomisten

Var finns de EU-kritiska liberalerna?

Paula Neuding efterlyser en kritisk europadebatt. Det gör jag också. Allt sedan EMU-omröstningen har politiska företrädare från såväl vänster som höger försökt förneka problemen med EU och EMU.

Minns ni argumenten från JA-sidan inför folkomröstningen 2003? Hittade en artikel av Ulf Dinkelspiel som publicerades inför folkomröstningen 2003. Låt oss analysera några av argumenten i artikeln för att se vad som sedan hände. Fick euroförepråkarna rätt?

1) Euron är ett verktyg med vars hjälp människor och företag kan få tillgång till sådan information som gör det enklare att fatta rationella beslut.

Euron har påverkat konsumenternas och producenternas beslutsfattande, så mycket är sant. Men den gemensamma valutan har tvingat dem att fatta fel beslut i frågan om hur mycket de ska spara, konsumera och investera – vilket är den avgörande frågan. Det låga priset på pengar i tillväxtländerna har lett till irrationell skuldsättning.

Visst, det kanske blev lättare att jämföra priset på margarin i Spanien och i Tyskland. Men priset på pengar i Spanien och Tyskland divergerade samtidigt, vilket orsakade ekonomiska problem för halva Europa.

Så vilket är viktigast? Att priset på margarin är detsamma i Spanien och Tyskland eller att priset på pengar är det? Tror jag lämnar frågan obesvarad.

2) Med euron blir det betydligt enklare för miljontals europeiska konsumenter att göra relevanta prisjämförelser och ställa företagare och politiker till svars för orimliga, men tidigare svårförklarliga prisskillnader. Vidare blir priseffekterna av sådant som exempelvis skatter och konkurrensläge inom import- och grossistled fullt tydliga.

Var det någon som ställdes till svars? Sedan 2002 har priset på arbete – den viktigaste produktionsfaktorn – divergerat inom EMU. Spanien och Irland har tappat i konkurrenskraft, medan Tyskland hela tiden stärkt sin position. Alltså raka motsatsen till vad EMU-förespråkarna trodde 2002. Krav på att Irland ska höja sin bolagsskatt förekommer visserligen. Men det var kanske inte den typen av skattekonkurrens som Ulf Dinkelspiel hade i åtanke 2002. Han verkar mer ha tänkt sig att EMU skulle tvinga länderna att sänka skatterna. Så blev det som bekant inte.

3) Med euron blir det också möjligt för hundratusentals småföretagare att bygga handelsrelationer med företagare i andra euroländer, utan att riskera att de egna ansträngningarna kullkastas av plötsliga valutakursförändringar.

Är det färre småföretagare som har fått sina ekonomiska planer kullkastade sedan euron infördes? Ja, fråga en småföretagare i byggbranschen i Spanien eller en exportör på Irland om det är variationen av växelkurserna som är det största problemet just nu. För exporterande småföretagare i dessa länder vore ett återinförande av pesetan eller det irländska pundet en våt dröm.

4) Euron stärker följaktligen marknadsekonomin och påskyndar den ekonomiska – och därmed också den politiska – globaliseringen.

Har euron stärkt marknadsekonomin? Nja, till följd av den överhettning som följde i eurons spår är den irländska banksektorn numera helt statlig. Sannolikt kommer landet dessutom tvingas höja bolagsskatten för att betala för förstatligandet. Problemen som har orsakats av euron skylls samtidigt på marknaden. Och fler och hårdare regleringar pekas ut som lösningen. Mer marknadsekonomi? Skulle inte tro det.

5) Härigenom stärks hela det europeiska samarbete som från start syftat till att främja fred genom friare förutsättningar för handel och utbyte över gränserna. Och med mer av politisk globalisering underlättas också den ekonomiska och kulturella.

Har EMU stärkt det europeiska samarbetet? Nja, EU:s president sade nyligen att eurokrisen hotar hela EU-samarbetet. Mycket av arbetet i unionen handlar i dag om att lösa problem som uppstått på grund av den gemensamma valutan.

SvD1 SvD2

Kommentarer