Den hälsosamme ekonomisten

Vår euroskuld hade varit 100 miljarder euro

Jeremy Warner skriver i dagens The Telegraph om Tysklands skuld till krisländerna i Europa. Det handlar om de 1000 miljarder euro som Tyskland ofrivilligt har lånat ut via Target 2.

Target 2 är eurons system för kapitalöverföringar mellan banker inom EMU. Om Sverige hade varit medlem av euron skulle vi också haft delar av våra besparingar i Italien och Grekland. Uppskattningsvis skulle det ha handlat om 100 miljarder euro, eller en summa som ungefärligen motsvarar den svenska statsskulden.

Det har aldrig fattats något politiskt beslut i Tyskland om att låna ut pengarna. överföringarna är en naturlig konsekvens av att Spanien och Grekland under lång tid har köpt tyska varor på kredit. Men nu drar de tyska bankerna i snabb takt in krediten och placerar pengarna hos Europeiska centralbanken. Medan bankerna i periferin i stället tvingas köpa statsobligationer från sina insolventa regeringar för att därefter kunna pantsätta dessa obligationer hos Europeiska centralbanken.

När man betraktar denna rundgång framstår det tydligt att eurokrisen grundlades 2001-2007 och att det enda som EU nu gör är att hantera konsekvenserna av eurons införande och de enorma bytesbalansunderskott som den skapade. Att allt såg ut att gå bra just när euron hade införts var bara en synvilla. I själva verket byggde EU upp en finansiell tsunami som nu har slagit in över euroländerna.

Naturligtvis hoppas Tyskland få tillbaka dessa pengar, de är trots allt tyskarnas. Men det är klart - en betalningsinställelse är en betalningsinställelse. Vad händer exempelvis med innehaven när Grekland lämnar euron? På något sätt måste skulderna regleras.

Likheterna mellan eurokrisen och krisen i de baltiska staterna framstår i detta perspektiv som större än skillnaderna. Skillnaden är egentligen bara att Sverige med lätthet kunde absorbera den ekonomiska smäll som den baltiska bankkrisen orsakade. Balterna själva fick det nog så svårt, men deras problem var trots allt av en avsevärt mindre magnitud än de problem som EMU-länderna nu står inför.

Eurokrisen är som om Baltikum hade varit varit tio gånger så stort i förhållande till Sverige och utlåningen tio gånger större. I detta kontrafaktiska scenario skulle de svenska bankerna ha stupat och statsskulderna i Baltikum exploderat.

Det EU hittills har gjort är bara att fördröja saneringen av krisländernas ekonomi. Spanien och Grekland har inte gjort sin hemläxa. EU borde ha skruvat åt tumskruvarna redan från början. Det enskilt största policymisstaget som gjorts är de penningpolitiska operationerna för att stödja krisländerna, eftersom dessa operationer ett tag minskade trycket på Spanien, Italien och Grekland. Länderna har agerat alldeles för långsamt, i förväntan på att saker och ting ska lösa sig av sig självt.

Det kommer inte att ske. Spanien och Grekland måste vandra den balitiska vägen - down, down, deeper down, som Status Quo uttryckte saken. Men frågan är om det inte redan är för sent. Och kanske var problemen inte ens möjliga att lösa utan en "lender of last resort" eller en devalvering. Kanske var eurons öde beseglat redan när den infördes?

SvD DN1 DN2 DN3 Av GP1 GP2

Kommentarer