Den hälsosamme ekonomisten

Välfärdens framtida finansiering

Andreas Bergh skriver tänkvärt på DN-debatt om välfärdens framtida finansiering. Bland annat konstaterar han att andelen äldre som arbetar efter 65 är 30 procent högre i dag än för fem år sedan. Detta hänger till stor del ihop med att Alliansen gjort det mer lönsamt att arbeta för denna grupp. Den särskilda löneskatten har avskaffats och jobbavdraget är dubbelt så stor när man fyllt 65.

Förmodligen kommer privata försäkringar att bli vanligare i framtiden. Men jag skulle vilja peka på ett annat sätt att finansiera välfärden - som ett alternativ. I dag finns ett högkostnadsskydd inom sjukvården på 900 kronor per år. I stället för att urholka den offentliga finansieringen skulle staten kunna höja högkostnadsskyddet till 9 000 kronor per år. Denna summa skulle också kunna inkludera tandvård och alla läkemedelskostnader.

Reformen skulle ha två positiva effekter: 1) Delar av finansieringsbehovet för primärvården skulle lyftas bort från landstingen, vilket i så fall frigör stora resurser. De flesta människor konsumerar inte sjukvård för mer än 2 000 kronor per år. Trycket på att höja skatten kommer då att minska. 2) Man får en tydligare koppling mellan patienternas efterfrågan och vårdutbudet. Vårdgivarna kommer i praktiken att utsättas för samma konkurrenstryck som alla andra företag i samhället. 3) Man undviker de problem med negativa urval och tudelning som blir följden om privata försäkringar måste komplettera det offentliga utbudet.

Tandvården har i dag ett högkostnadsskydd på ungefär denna nivå och detta betraktas som fullt acceptabelt. Varför skulle inte sjukvården tillämpa en liknande modell? Om nu alternativet är att vi annars inte kan finansiera välfärden alls.

Reformen skulle med fördel kunna genomföras som en skatteväxling där de minskade kostnaderna inom sjukvården motsvaras av en höjning av grundavdraget. På så sätt kompenseras hushållen för att de måste stå för en något större andel av primärvårdens kostnader.

DN Ex1 Ex2 AB

Kommentarer