Den hälsosamme ekonomisten

Våga prata om det - korruptionen

Eva Lindström och Niklas Bruun skriver på DN-debatt om behovet av karantänsregler för politiker och tjänstemän. Personligen är jag övertygad om att sådana regler behövs, men jag är också övertygad om att det behövs betydligt mer än ett års karantän.

Sverige är inte ett korrumperat land, i meningen att pengar byter ägare i bruna anonyma kuvert. Men ser man till hur tjänster tillsätts i offentlig (och privat) sektor är vi en bananrepublik. Det enda som hindrar den totala korruptionen är att vissa personer helt enkelt är för inkompetenta att inneha vissa positioner, trots att de har kvalificerat sig genom att ha rätt kontakter.

Att så få pratar om denna nätverkskorruption beror på att nästan ingen högre uppsatt tjänsteman eller politiker har fullständigt rent mjöl i påsen. Kanske ser man det inte ens som korruption?

Själv skulle jag därför vilja ha en definition på vänskapskorruption. Såhär ungefär:

"Att en chef för en organisation vid tillsättandet av en tjänst ser mer till sina egna intressen än till organisationens."

Är jag pessimist om jag säger att drygt hälften av alla tjänstetillsättningar uppfyller detta krav?

DN ME SvT

Kommentarer