Vänsterpolitiken klöv Sverige
Sverige är ett delat land. År 2006, när alliansregeringen tog över, var fler än en miljon människor beroende av olika ersättningar och bidrag för sin försörjning. De flesta i denna grupp var långtidssjuka eller förtidspensionerade.
En förtidspensionär i Sverige lever på 64 procent av sin tidigare inkomst, men halkar år efter år efter andra grupper. Pensionärernas och löntagarnas inkomster stiger i stort sett med tillväxten, medan förtidspensionärernas inkomster enbart ökar med inflationen. Det gör att allt fler förtidspensionärer tenderar att hamna på garantinivån - i dag 8 600 kronor i månaden före skatt.
Finns det fattigdom i Sverige? Ja, om vi bortser från personer som har försörjningsstöd och unga med aktivitetsersättning är det här den i särklass största gruppen låginkomsttagare i Sverige och kanske den enda grupp som vi i ordets egentliga bemärkelse kan kalla fattiga.
Det intressanta är att man sällan hör Socialdemokrater tala om det verkliga utanförskapet i Sverige. Det verkar som om inkomstklyftan mellan miljonärerna och medelklassen betraktas som ett mycket större problem än inkomstklyftan mellan förtidspensionärerna och medelklassen.
Och Socialdemokraterna har faktiskt inte, vare sig i handling eller retorik, strävat efter att förbättra villkoren för den grupp som i dag har det allra sämst. Däremot har man skickat ut många människor i utanförskap. Man lagstiftade till och med om att alla som varit sjukskrivna under längre tid än ett år skulle prövas för förtidspension och 64 procents ersättning.
Jag påstår inte att Socialdemokraterna medvetet har vidgat de ekonomiska klyftorna i samhället. Men vi kan åtminstone konstatera att de gjort väldigt lite för att minska dessa. Och i kombination med en politik som under en lång rad år skickade ut 140 människor om dagen i förtidspension har Socialdemokraterna - i rödgrön samverkan med v och mp - skapat de klyftor som de nu kritiserar.
Kommentarer