Vad Kristdemokraterna och Moderaterna kan lära av SCB
Att det kan vara svårt för politiska partier att undvika beröra frågor där andra politiska partier har övertaget är en sak. Men på den gamla goda tiden - innan partierna började triangulera på allvar - var det en självklarhet att man måste ta initiativet i en fråga innan man börjar tala om den.
Svårt säger ni - att överta initiativet utan att tala om en fråga. Det är sant. Överta initiativet gör man genom att presentera förslag som gör att det egna partiets politik framstår som mer trovärdig än motståndarpartiets. Innan man har en politik som verkar trovärdig låter man bli att tala om frågan. För om man talar om en fråga där andra partier har större trovärdighet än det egna partiet kan resultatet bara bli ett - att det andra partiet vinner röster och att det egna partiet förlorar röster.
Detta har både M och KD nu fått lära sig den hårda vägen. Så fort dom lyfter integrationsfrågan, utan att ha ett tillräckligt starkt fundament, är det Sverigedemokraterna som vinner röster.
Förr talade Moderaterna om företag, försvar och skatter. Därför att partiet hade den största trovärdigheten i just dessa frågor. Om samtalsämnet för dagen var näringspolitik, försvarspolitik eller skattepolitik tog M poäng. De andra partierna talade aldrig om dessa frågor. De visste att M skulle vinna röster om de lyfte dessa frågor högre på dagordningen.
Hur kommer det sig att partistrategerna glömt dessa självklara förhållningsregler? Jag vet inte - möjligen har det att göra med att man överbetonar kommunikationen på bekostnad av strategin. Man har fått för sig att det räcker att lyssna på folket och sedan inta den position som majoriteten sympatiserar med.
Men det går inte. Partier är först och främst varumärken som måste etableras. Att överge en etablerad position går på en natt. Att återta förtroendet i en fråga kan ta decennier.
Kommentarer