Vad har IFAU egentligen visat?
Om slutsatsen av SNS-rapporten som presenterades nyligen var att man inte säkert kan säga att välfärden påverkats av konkurrensutsättningen av offentlig sektor så är slutsatsen av dagens IFAU-studie den rakt motsatta. Så innebär det att SNS har fel och att IFAU har rätt, eller tvärtom?
Jag tror att vi i och med IFAU-rapporten måste överge den centrala slutsats som SNS nyligen levererade i en något tillspetsad (rent av felaktig) form på DN-debatt. Konkurrensutsättningen har påverkat välfärden. Frågan är dock vad som har påverkats och hur?
Jag var inte helt nöjd med slutsatserna i SNS-rapporten och samma sak gäller IFAU-varianten. Till att börja med bör det ifrågasättas om lärarlönerna i en kommun verkligen är en funktion av graden av konkurrens i just den kommunen?
Om kommunen skulle agera som monopsonist kan det förstås finnas utrymme för höjda löner. Frågan är dock om man verkligen kan betrakta den egna kommunen som den relevanta arbetsmarknaden för en lärare? Om arbetsmarknaden är länet eller hela Sverige faller ju det tänkta sambandet mellan friskoleandelen i kommunen och lönenivån. Men detta samband är själva utgångspunkten för IFAU:s analys.
Själv skulle jag vilja peka på ett mer plausibelt samband. Det är sambandet mellan den mängd resurser som kommunen har avsatt till skolan och produkten av antalet arbetade timmar och lönenivån. Lönen gånger antalet arbetade timmar är ju nästan per definition lika med kommunens skolbudget i en arbetskraftsintensiv verksamhet som skolväsendet.
Man kan föreställa sig situationen för en rektor på en kommunal skola som ställs inför hotet om att förlora en duktig lärare. Det enda sättet för rektorn att höja lönen är ju att sparka någon mindre kompetent lärare. Något annat sätt att påverka budgeten finns oftast inte. Rektorn kan i viss mån omfördela löneutrymmet mellan olika grupper - däremot inte höja lönerna generellt.
För om konkurrensen ska påverka lönenivån måste det finnas utrymme för skolan att förändra sin budget, vilket det oftast inte gör. Det är politikerna som avgör hur mycket pengar som totalt finns att tillgå. Och den samlade budgeten för den kommunala skolverksamheten bestämmer i sin tur ersättningen till friskolorna.
Men vad avgör då hur mycket pengar politikerna avsätter till skolan? Själv skulle jag tro att en snabb expansion av friskolor kan tvinga kommunen att avsätta en större andel av kommunens resurser till skolväsendet - helt enkelt därför att det på kort sikt är svårt att minska på fasta kostnader och personal.
Det återstår att förklara varför lönerna i offentlig sektor ökar när andelen privata utförare ökar. Och detta beror nog på att de grupper som lämnar den kommunala skolan är unga och lättrörliga personer med färre senioritetspoäng. Kvar i kommunens egna skolor blir då fast anställda lärare som i genomsnitt är högre betalda. Att friskolorna attraherar yngre personer med lärarutbildning kan bero på att friskolorna får mer för pengarna. Lönen i kommunala skolor är ju inte med nödvändighet direkt kopplad till arbetsinsatsen eller den personliga effektiviteten.
Så även om resultaten i IFAU-rapporten i och för sig är plausibla skulle jag vilja sätta ett frågetecken för det påstådda orsakssambandet mellan löner och friskoleandel. Den mer indirekta kopplingen mellan expansion och budgetens storlek skulle kunna förklara att verksamheter som är enklare att skala upp eller ner inte påverkas på samma sätt som skolväsendet. Inom förskolan och hemtjänsten är lönenivån ganska konstant, oavsett andel privata utförare.
Så vilka slutsatser bör man dra av IFAU-rapporten, om min analys är korrekt?
Påståendet om att konkurrensutsättning ger högre löner och fler anställda tror jag är tvivelaktigt. Om så är fallet måste man förklara varifrån pengarna kommer. Hur skulle det kunna bli fler jobb om resurser, fasta kostnader och lönenivåer är konstanter?
Däremot tycks konkurrensutsättningen ha öppnat en väg in för "outsiders". Kanske är förklaringen att privata småföretagare ser möjligheter där offentliga arbetsgivare ser problem? Så även om sysselsättningen inte har påverkats på aggregerad nivå är det fler som har fått tillträde till arbetsmarknaden för välfärdstjänster.
Att privata arbetsgivare tycks se mer till personliga egenskaper än till officiella meriter är kanske inte i sig ett bevis för att konkurrensutsättningen har lett till högre kvalitet. Men mätningar påvisar en något högre kundnöjdhet i privat verksamhet och detta samtidigt som privata välfärdsföretagare anställer personer som offentlig sektor ratar.
Kommentarer