Den hälsosamme ekonomisten

Vad har hänt med utanförskapet?

Det sägs att regeringen inte har gjort något åt utanförskapet, som man 2006 lovade att minska. Detta mantra upprepas gång efter annan, exempelvis på Aftonbladets ledarsida. Så hur förhåller det sig egentligen?

Vi vet att Göran Persson 2003 gjorde det obligatoriskt för Försäkringskassan att pröva om någon skulle beviljas förtidspension redan efter ett års sjukskrivning. Kassan var förstås lyhörd, och införde ett bonussystem som gav handläggarna mer betalt om de permanent lyckades skicka ut någon från arbetsmarknaden.

Under tio år lämnade 140 personer per dag arbetslivet. I de flesta fall för gott.

Men vad gjorde då regeringen åt detta problem? Ja, en stor och i vissa kretsar måttligt populär sjukförsäkringsreform. Tidiga insatser och en prövning mot hela arbetsmarknaden redan efter sex månaders sjukskrivning.

Detta fick effekt. Först på sjuktalen, sedan på nybeviljandet av förtidspensioner. Diagrammet visar att antalet helårspersoner (man räknar då två förtidspensioner på halvtid som en hel) minskat från 455 000 till 320 000 på sex år. I procent är det en minskning med 30 procent.

Man kan säga mycket om regeringens politik på detta område. Allt blev inte bra. Men det är svårt att påstå att den varit verkningslös eller inte haft någon effekt på utanförskapet. Lägger man ihop samtliga bidragssystem är det ungefär 200 000 färre som är beroende av ersättningar och bidrag för sin försörjning. I pengar räknat handlar det om ungefär 50 miljarder kronor årligen - mer än vad allt stöd till personer med funktionshinder kostar under ett år.

Så den som vill gå tillbaka till Perssonpolitiken har en del att förklara. Bland annat varifrån pengarna ska tas. Ska vi avskaffa handikappreformen från 1993 (LSS och LASS) och återinföra institutionsboendena? Ska vi rusta ner äldreomsorgen ännu mer? Ska vi låna pengarna av IMF? Ska vi höja skatterna med femton kronor på varje hundralapp?

Det handlar nämligen om prioriteringar. Den övergång från reguljära arbetsmarknaden till normalt förekommande arbete som oppositionen drivit igenom kan bidra till att Perssonperioden går i repris. Jag säger inte att det måste hända, bara att risken ökar för varje återställare som oppositionen lyckas genomdriva.

Påståendet om att förändringen skulle vara betydelselös är tyvärr osant. Där har LO betydligt mer rätt än Försäkringskassan. Det finns ett skäl till att begreppet förändrades en gång i tiden - varför tror ni att Socialdepartementet och regeringen gjorde sig så mycket besvär med att införa det nya begreppet om det nu helt plötsligt inte skulle spela någon roll?

Regeringen har gått på pumpen, och vill inte erkänna detta. Oppositionen har gjort något som de kommer att få ångra när de själva kommer till makten, och vill därför tona ner det hela. Sverigedemokraterna vet förmodligen inte vad dom har gjort. Och Försäkringskassan lyder bara order.

DN SvD GP Sk SR MM AP Er KB TB RB AR AB

Kommentarer